The Needles Isle of Wight - april 2018

Foto

Natur

The Needles ligger längst ute på en udde på Isle of Wight. Tidigare idag har familjen besökt Carisbrooke Castle men nu närmar vi oss alltså the Neddles. Hoppsan, det är en lång bilkö till parkeringen. Jag och dottern hoppar ur bilen och går i förväg. Jag behöver äta lunch. Mitt blodvärde börjar krypa nedåt på skalan. Vi kommer snart fram till själva servicedelen av The Neddles. Här finns det mat att äta och saker att göra. Det är ganska mycket folk. Vi letar efter en plats att äta på och väljer till slut restaurangen. Huga, tänker jag, nu får vi köa. Men nej, för en gångs skull tajmar vi någonting rätt och hamnar nästan först i kön. Det blir chicken nuggets med pommes. Det är billigt och maten smakar faktiskt riktigt bra. Jag tyckte att kycklingen såg misstänkt ut men den visade sig bestå av riktig filé och inte pressat kycklingkött som annars är vanligt på billiga restauranger. Inom en oväntat kort tidsrymd har vi ätit och vi är mätta och belåtna. Bilkön var inte heller så lång och snart dyker även mor och styvfar upp. Jag har absolut ingen täckning på mobilen men de hittar oss ganska lätt ändå.

Det finns en linbana man kan åka och nu går vi dit. Det är lång kö till linbanan. Men även här går det oväntat snabbt att komma fram till liften. Det jobbas generellt mycket snabbare i kassor och dylikt i England. Det måste helt enkelt gå snabbt. Det skulle inte fungera med så mycket folk annars. Det är mycket turister. Många fler än vad vi är vana att se. I Portsmouth är det i princip inga turister alls. Det verkar som att Isle of Weight drar folk långväga ifrån. När vi kommer fram och ska hoppa upp i liftstolen tittar liftmannen på min dotter med ett ansiktsuttryck som jag sent ska glömma. Han ler inte utan ögonen är kalla och han säger: "Cheer up love, it is not the end of the world". Jag tittar ner och ser skräcken i dotterns ögon. Liften är en mycket enkel version av en vanlig skidlift med plats för endast två stycken i varje stol. Vi hoppar upp och åker iväg. Vi är alltså på väg neråt! I skidliften är det ju alltid tvärtom. The Neddles är lite som en mindre version av de vita klipporna i Dover. Fast här i the Neddles består klipporna mer av en sand som skiftar i många färger. Dessa sandklippor håller sakta men säkert på att rasa ner i havet. Jag håller ryggsäcken i knät och överger snart tanken på att plocka fram kameran. Detta beslut kommer jag senare att ångra. Det finns nog inget som kan förbereda en på den syn som drabbar en när man kommer fram till klippkanten och ser ner mot stranden och havet. Det är brant, mycket brant. Långt där nere vänder liften ute på en brygga i havet. Jag får nästan svindel. Vi har en returbiljett och jag vill gå av där nere. Dottern vill dock åka upp igen och vi ser att kön där nere är mycket längre än den där uppe. Vi vänder sålunda där nere och åker direkt upp igen. Halvvägs upp stannar liften till och vi gungar till på ett sätt som jag aldrig erfarit i en vanlig svensk skidlift. Vi hänger rakt ovanför de sandiga klipporna. Jag gissar att om någon föll ner här så skulle dessa klippor förvandlas till en smärre lavin. Denna plats liknar ingenting jag sett förut. Var det mobiltelefon förbudet som avskräckte mig från att gräva fram kameran? Om jag skulle valt en enda plats i världen att filma på så skulle det varit här. Måtte jag lära mig något av denna gigantiska tabbe.

Efter detta går vi upp till det som är själva "the Needles". The Needles är några vassa, spetsiga klippor längst ute i havet. Det enda sättet att komma nära dessa klippor är med båt. Det går också flera båtturer från stranden nedanför klipporna. Men vi väljer att gå. Det visar sig dock vara ganska långt att gå! Och vi börjar få ont om tid. Båtfärjan tillbaka till fastlandet går halvfem. Till slut är vi framme, Puh! För att fortsätta läsa om The Neddles gå till The Needles Old Battery.