En arbetskollega tipsade om en bokskog i Stäket. Kul tänkte jag och åkte dit. När jag kommer fram inser jag att skogen ligger på privat mark. För att komma dit måste man åka på en enskild väg. Vid den här tidpunkten har jag ännu inte börjat fota övergivna platser. Jag har alltså fortfarande respekt för skyltar och avspärrade områden. Hade det varit idag(2017) hade jag kört in utan att blinka.
Jag kör ut på Stäksön fortsätter mot Kungsängen och ser snart en skylt till ett naturreservat. Vad bra. Resan var alltså inte helt förgäves. Här ligger Stäketskogens naturreservat. Parkeringen ligger alldeles vid vägen och jag missar den vid första förbifarten. Vända alltså och åka tillbaka. Den här gången är jag på rätt sida av vägen och då går det bättre.
Jag hinner inte gå många meter förrän jag ser en snok. Tyvärr hinner jag inte fota den. Ormar är förvånansvärt snabba. Man måste i princip ha kameran framme och påslagen för att man ska hinna fota en orm. Undantaget är på våren då de precis krupit fram ur vinterdvalan och ligger i solen för att värmas upp. Jag försökte länge fota ormar utan framgång. Och så plötsligt en sommar lyckades jag fota flera stycken. Nyckeln till att fota orm är att veta var de finns någonstans. Det finns vissa områden som är speciellt ormrika. Om man åker till ett ormrikt område och är på helspänn så har man en rimlig chans att få en på bild.
Det finns en gammal ränna på området som är klädd med sten och klippor på båda sidor. Den heter Dalkarlsbacken och byggdes redan på 1600-talet.
En bit in reservatet har man en fin utsikt över Kungsängen. Det ligger några riktiga vräkvillor nere vid vattnet.