Kingley Vale National Nature Reserve England - december 2019

Foto

Natur

Jag har redan skrivit om naturreservatet i Kingly Vale i England. Jag och dottern var här redan 2013 då hon var 4 år. Nu är dottern 11 år och vi ska äntligen återvända till reservatet. Fast inte till samma plats. Idag tänker vi ta den officiella vägen in till parken. När vi närmar oss parkeringen ser vi till vår stora förskräckelse att den är full. Finns inte en plats kvar. Vi åker tillbaka några hundra meter och ställer oss vid vägkanten. Man behöver gå en ganska lång bit för att komma ner till reservatet. Stigen går längs ängar och åkrar. Vi passerar en skog där barn springer omkring och leker bland stockar och stenar. Vi möter folk på vägen, både folk som kommer från parken och folk som är på väg till den. Efter ca 1 1/2 km är vi framme vid själva ingången.

Det är lerigt i parken. Man behöver hela tiden fatta beslut om hur man ska komma vidare. Ska jag gå till vänster om stigen där det är lite mindre lerigt eller ska jag rent av vika in i skogen en bit för att undvika leran helt och hållet? Mor och styvfar har varit här förut och vill visa oss de coolaste utree träden. Det visar sig att den delen av parken är avstängd pga skogsröjning. Det avskräcker dock inte min mor som glatt försätter förbi avspärrningarna. Far och dotter stannar kvar utanför avspärrningen. Huvudstigen genom parken ligger åt ett annat håll. Vi väntar ett tag och snart är Mor och styvfar tillbaka. Vi fattade alltså rätt beslut bär vi stannade kvar på huvudstigen. Men nu är mor trött och vill inte fortsätta. Ljuset tryter och jag och dotter fortsätter på huvudstigen några hundra meter. Snart vill inte heller dotter fortsätta. Far fortsätter alltså en bit till helt själv. Jag går inte långt innan jag vänder tillbaka. Jag inser att det skulle behövas en hel dag för att göra parken rättvisa. Parken är stor och omges av en hög ås. Det börjar dessutom bli mörkt. Jag ser en stig som leder in i ett snår och på någon sorts ingivelse går jag in i snåren. Bara 20 meter in hittar jag ett kolossalt utree. Det känns skönt. Det var det som fattades. Jag hämtar upp dottern på vägen tillbaka. Hon har väntat själv på stigen i en större skogsglänta. Vi hinner ifatt mor och styvfar på vägen till bilen. Då har jag varit här två gånger utan att kunna fullgöra mitt uppdrag. Nästa gång vill jag gå upp på åsen som omger parken.