Strandskogen, Täby – februari 2023
Foto
Natur
Jag och dottern besöker Strandskogen i Täby en solig söndag i februari. Den sista biten innan reservatet kör vi igenom ett bostadsområde som för tankarna till Astrid Lindgrens värld. Klara, starka färger med Bullerby känsla. Man ska dock ha klart för sig att i realiteten är detta svindyra, högstatus hus som bara ett fåtal människor har råd att köpa. Det finns till och med orangerier på säkert 20 kvadratmeter uppe på taken av några av flerfamiljshusen.
Det är lätt att parkera och Strandskogen ligger bara ett stenkast ifrån där vi ställer bilen. Strandskogen ligger alldeles vid vattnet vid Ullnasjön. Området är sankt och mycket vått och man navigerar genom att ta sig fram på bryggor som byggts upp mellan träden. Vi är ensamma på platsen.
Vi passerar en halvt förmultnad räv som ligger alldeles bredvid träbryggan.
När vi kommer ner till Ullnasjön upptäcker vi att det sker någon form av jippo ute på isen. Jag tänker direkt på kite-surfing men efter att ha googlat så förstår jag att det snarare handlar om något som kallas ”foil kite”. Man åker skridskor på is och använder en stor drake som kraftkälla för att ta sig fram. Det ser ut att kunna gå hyfsat snabbt. Den lilla friktion som bildas under ett par skridskoskenor står inte alls i proportion till ytan på draken. Gått om folk i alla fall och jag hoppas att isen håller för de 50 – 75 människor som är utspridda på isen över ett begränsat område.
Vi tar oss runt i området och jag stannar för en kaffe från en medhavd termos på en allmän brygga. Jag beslutar för att ta en kort videosnutt av spektaklet ute på sjön bara för att få med ljudet av en pojke som skriker att han är kissnödig.
Efter naturupplevelsen textar jag min mor för att se om vi kan komma förbi och hälsa på. Hon har nyligen flyttat till Gribbylund. Jag får inget svar men vi kör ändå till henne och när jag parkerar bilen ringer jag för att se om hon är hemma. Inget svar nu heller. Vi chansar och går upp till lägenheten och ringer på dörren. Jodå, hon är hemma, hon låg och sov. Min mor är gammal och har varit väldig dålig det senaste året.
Jag och dottern hjälper min mor att skruva ihop en helt ny tv-bänk och efter det hjälps vi åt att sätta upp en helt ny internetanslutning. Hon har fram tills nu surfat på den förra ägarens anslutning och den kan när som helst komma att sluta att fungera.
Vi dricker kaffe och efter det tar vi farväl för att åka hem. Min mor stänger dörren och kanske får jag någon form av föraning när jag står där i trapphuset efter att ha sagt hejdå. Det skall komma att visa sig att min mor dör mycket hastigt på Karolinska sjukhuset 5 dagar senare. Besöket i Gribbylund den vackra söndagen skulle bli den sista gången jag såg henne i livet.
