Jag har spenderat natten på vandrarhemmet på Ora campingen i Sjöbo. Jag var den enda gästen i den 200 m2 stora villan. Helt okej. Nu ska jag till Onslunda sten. Man skulle kunna tro att Onslunda sten är någon form av sten eller minnesmärke men i själva verket är det en bokskog. Vägen dit visar sig bli lite krokig. Den sedvanliga skylten som påvisar ett naturreservat står inte att finna någonstans. Jag försöker hitta vägen som leder in till skogen. Efter att ha cirklat runt skogspartiet via de lite större vägarna så befinner jag mig till slut på en pytteliten grusväg. Jag passerar några gårdar och när som helst kan vägen ta slut på en gårdsplan. Detta visar sig dock vara rätt väg.
En smaragdgrön skog omsluter snart bilen på alla sidor. Ett stilla, lätt regn strilar ner men hindras effektivt att träden. Det finns inga skyltar eller parkeringar. Bilen får ställas så gott det går vid vägkanten. Detta liknar ingen bokskog jag sett tidigare. Träden är smalare och dem står något så när regelbundet. Man finner dock den sedvanliga mattan på marken av ljusbruna löv. Det var inte lätt att hitta hit men jisses det var värt letandet. Jag hoppar in i bilen igen och fortsätter på den lilla grusvägen djupare in i skogen. En avtagsväg tar av till höger och där står en stolpe med en pytteliten markör som påvisar ett naturreservat. Is that it? Jag åker en liten bit på avtagsvägen innan det tar stopp. Bilen vänds i leran bredvid vägen. Jag hittar något som liknar en meteorologisk väderstation. Känslan av Robin Hood skog är total. Hit skulle man åkt som barn. Onslunda sten verkar vara en undangömd svensk juvel. Jag såg markören på Google maps av en slump. Även om man vet var skogen ligger så är det ändå svårt att hitta hit.