Det är söndag. Solen skiner och det är inte särskilt kallt. Jag är på landet men beslutar mig för att åka hem tidigare. Jag tänkte kolla in några naturreservat på vägen hem. Jag har ingen systemkamera med mig. Ska jag använda kameran i mobilen? Är inte det lite väl drygt? Men man kan väl se det som ett sorts test. Om det överhuvudtaget går att göra en vacker plats rättvisa med en kameramobil.
E18 är en duktigt tråkig väg. Speciellt tråkig är den en fredageftermiddag när man åker från Stockholm mot Enköping. Ibland är jag så less att jag svänger av vid Bålsta och åker den gamla vägen istället. Idag åker jag denna vägen. Fast åt andra hållet.
Vid det här laget har jag passerat reservatet några gånger. Varenda gång har jag noterat att det är många bilar parkerade här. Det verkar som att det är en väldigt populär plats. Det är till och med så att det finns ytterligare en parkering någon kilometer bort, och där är det lika mycket bilar. Nu ska jag äntligen få reda på varför.
I Hjälstavikens naturreservat ingår delar av Ekolsunds slotts mark. Det finns ett skogsområde som kallas Parnassen. Det är en cirkelformad plats där stigar leder ut från en central dunge i mitten av skogen. Hit gick man för i tiden för att ha picknick och svärma bland träden.
Jag springer runt på stigarna och har snart hamnat inne i skogen någonstans. Typiskt mig att inte kunna hålla mig kvar på de etablerade vägarna. Jag måste avvika från de breda vägarna och söka mig ut i det okända. Man kan dock inte prata om okända vägar när det gäller Parnassen. Det är ett mycket vackert och inbjudande område.
När jag återvänder till bilen så har en bil precis anlänt. Ur bilen stiger en kvinna i yngre medelåldern med präktiga ytterkläder. Hon plockar fram ett stativ och börjar montera en kikare. Nu fattar jag varför det brukar vara så mycket bilar parkerade här på helgerna. Det är ju fågelskådare! Dessa fågelskådare med sina groteska stativ med kikare eller kamera med långglugg.
Läs mer om reservatet hos Upplandsstiftelsen.