Det finns inte ett kalkbrott i Sala, det finns två! Jag har besökt kalkbrottet norr om stan och idag ska jag spana in brottet som ligger söder om silvergruvan. För att komma till brottet kör man förbi gruvan på höger sida och någon kilometer längre fram tar man höger in på en liten väg. Det finns inget som påvisar var brottet finns men kollar man på Google maps så ser man var man kan parkera för att sedan fortsätta den sista biten till fots.
Det södra brottet är ur badsynpunkt ett mycket finare brott, fast det norra brottet är mer mörkt och mystiskt. Solen skiner och det är några som badar i brottet. Jag blir dock helt ignorerad av samtliga personer på platsen. Det går att gå runt hela brottet och det gör jag. Jag noterar att det finns fisk i brottet.
När jag kör i väg från platsen där jag parkerat känner jag att jag behöver slå en sjua. Jag stannar till innan jag hunnit ut ur skogen och kliver in bland träden. Ve och fasa, det sitter en ung tjej och kissar alldeles i närheten. Jag tvärvänder och hoppar in i bilen igen och lämnar platsen med en rivstart.
På tal om Sala så var jag nyligen och tittade på en trädgårdsrock i Sundby. Begreppet kommer från en musiker/producent från Sala som heter Björn Lycklig och går ut på att man skapar små lokala spelningar i någons trädgård. Björn har länge producerat och hjälpt fram diverse musiker i Sverige, men nu har han alltså valt att själv träda fram och sjunga sina egna låtar. Jag har fått en inbjudan från en gammal polare som bor i samma område som konserten ska hållas. Vi går till festen tidigt och har mat och dricka med oss. Trots trädgårdsrocks temat så har bandet riggat och mickat upp som på en "riktig" konsert. 5 bandmedlemmar totalt, trummor, bas, klaviatur, gitarr och sångare. Det låter kanon och spelningen blir lyckad. Det dyker upp säkert 50 gäster, mest grannar men en och annan utifrån. Efteråt pratar jag och min polare med bandet och vi dricker en whisky eller två tillsammans.