Jag var här redan i somras för att fota Lejondals slott. Jag var på väg ut till landet och tänkta stanna till i Lejondal på vägen ut. Tyvärr är slottet privat och det verkar inte som att man vill ha några besökare. Det var då jag såg skylten till reservatet. Jag kände inte till det alls. Jag har under de senaste 8 åren märkt att de svenska reservaten är populära utflyktsmål men det är alltså helt nyligen som jag har fått upp ögonen för Lejondals naturreservat.
Efter att ha passerat Bro kör jag in på grusvägen som leder ner till reservatet. Jag ser den första skylten som beskriver reservatet men det finns ingen parkering eller någonstans att ställa bilen. Jag kör vidare och kommer till en likadan skylt som beskriver reservatet. Inte heller här finns det en parkering. Var ska man ställa bilen? Jag fortsätter längs vägen även fast det känns ”fel”. Det känns som att jag kör ifrån reservatet. Till slut tar det stopp och här ligger också parkeringen. Märkligt upplägg. Jag undrar hur många som vänder innan de tar sig hela vägen ner hit. Det står en bil på parkeringen. Visst, det är mitt i veckan, det är januari och 5 minusgrader. Men solen strålar från en klarblå himmel. Jag skulle vilja veta hur många bilar det står här en solig lördag. Jag inser senare att parkeringen förmodligen inte ens tillhör reservatet utan Hällkana friluftsgård och badet som ligger alldeles i närheten.
Jag går ner till badet. Badet ser helt annorlunda ut på vintern. Ett hopptorn står helt ensamt på stranden. Tornet passar inte längre in i sin miljö. Det fyller ingen funktion en kall vinterdag. Jag ser slottet som ligger vid vattnet på andra sidan sjön. Jag fortsätter längs sjön genom skogen precis vid vattenbrynet. Jag närmar mig slottet men kommer längre och längre bort från bilen. Till slut ger jag upp. Vegetationen är för tät och snårig. Jag går tillbaka till bilen och nu står det en annan bil på parkeringen. När jag åker är det alltså endast en bil kvar. Jag åker tillbaka till den första skylten. Det finns en liten utbuktning i vägen där man kan ställa bilen. Solen sken så fint över reservatet när jag körde in här tidigare och jag vill ta några kort här. Jag får några riktigt bra kort på en uppdragen båt tillsammans med några träd som står alldeles vid vattenbrynet. En samling träd har blåst omkull helt nära den lilla vik som ligger här. En stor ful rotvälta förstör naturupplevelsen. Jag gillar verkligen inte rotvältor. Det finns inget fint med dem. Jag förstår att de är en naturlig del av naturens process men på mina bilder får dem inte vara med. Fast letar du på min hemsida så kommer du förmodligen hitta minst ett kort på en rotvälta.
Jag är nu på den andra sidan av sjön. På samma sida som slottet. Det går en stig längs vattnet i riktning mot slottet som jag följer. Det är kallt och jag försöker värma kameran med mina händer. Jag är ganska när slottet när jag plötsligt tappar sugen. Jag ska ju inte fota slottet idag och jag känner mig som en liten snokare när jag närmar mig slottet den här vägen. Jag går tillbaka till bilen.