Lövsta strandpromenad, Hässelby - juni 2022
Foto
Natur
Det har blivit svårt att hitta ställen att fota i Stockholm. Jag har röjt runt i närområdet i säkert 10 år nu. Man blir alltså glad när man upptäcker en strandremsa längs Mälaren som man inte besökt. Jag har varit i Lövsta många gånger men på något vis missat att det finns något som heter Lövsta strandpromenad. I anslutning till strandpromenaden ligger även Riddersvik som jag trodde var en samling hus och äppelträd. Nej, Riddersvik är mycket mer än så.
Lövsta strandpromenad ligger mellan Lövstabadet, återvinningen och Riddersvik. Det är i princip en strandstrandpromenad och en stor gräsbevuxen kulle. Det låter kanske inte så kul? Inget kunde vara mer fel. Det är en sanslös plats! Men låt mig börja från början. Det är en vardagkväll och jag vill åka och fota fin natur. Valet faller på Lövsta strandpromenad. Jag tar bilen och funderar om jag ska parkera på Lövstabadets parkeringen eller om det går att parkera närmare strandpromenaden. Jag kör runt och rekar men till slut ställer jag mig ändå på Lövstabadets parkeringen. Man får gå en bit ner till platsen där strandpromenaden börjar precis mitt emellan båthamnen och återvinningen. Den första biten ligger vid sidan av småbåtshamnen och består av skog. En långsmal udde går rakt ut i Mälaren och uddens spets är ett populärt ställe för fritidsfiskare. Jag och dottern återvänder hit en vecka senare och grillar korv över öppen eld.
Strandpromenaden fortsätter sedan längs vattnet och slutar sedan abrupt där Riddersviks skog tar vid. Vid mitt besök fortsätter jag in i skogen för att sedan åter komma ut vid samma ställe igen en halvtimme senare, kapitalt myggbiten! För att läsa om mina äventyr inne i skogen KLICKA HÄR.
När jag kommer ut ur skogen börjar solen gå ner och allt i naturen badar i ett gyllene ljus. Jag bestämmer mig för att ta en annan väg tillbaka. Jag vill gå rakt över gräs kullen. Detta visar sig vara ett av de bästa besluten jag någonsin gjort under min livslånga fotokarriär.
Jag följer en stig uppför kullen och kommer upp på den första lilla gräshöjden innan den större gräs kullen tar vid. När jag passerade här innan jag gick in i skogen satt det en kille här uppe och jag undrade vad han höll på med. När jag själv kommer upp här så förstår jag genast varför han satt här. Utsikten är slående. Gräset, solen, himlen och färgerna är som ett slag i ansiktet. Jag ser skogen i Riddersvik en bit ner och vyn förflyttar mig i tanken till en helt annan plats. En främmande, exotisk plats, i en annan del av världen. Jag blir uppriktigt överraskad och känner faktiskt något som kan liknas vid lycka. Det är sällan detta händer. De flesta av mina fotoutflykter går på rutin och det mesta man ser liknar något man redan sett. Den här vyn är helt ny och går rakt in i hjärtat. Det här är den svarta pärlan i ostronet, kornet den blinda hönan pickade.
Som fotointresserad lever man för stunder som denna. Det är kanske så här Mattias Klum känner sig när han äntligen lyckas fota den utrotningshotade apan efter att han hängt i ett träd i 7 dagar i sträck.
Jag fortsätter i alla fall upp till gräs kullens topp. Den ena toppbilden efter den andra avlöser varandra. Som att plocka guldklimpar från marken. Den sista bilden tar jag när jag är på väg ner från kullen på andra sidan. Jag vänder mig om och fotar upp mot toppen av kullen. Bilden blir som en tavla.
