Jag har ett långtgående projekt där jag sorterar och slänger prylar. Projektet har pågått i nästan ett år. Det tar tid och kräver en hel del energi i form av ständiga små beslut, ska den boken sparas, säljas eller kanske rent av slängas? I den första fasen av projektet sorterades det mest och saker flyttades runt mellan landet och två olika förråd. Men efter sommaren i år har det faktiskt blivit mindre prylar och saker har slängts eller blivit sålda. Jag skulle gissa att ca 25 påsar och kartonger har försvunnit den senaste tiden.
Idag är det söndag och de påsar och kartonger som flyttats ut till landet ska slängas på återvinningen. Det är böcker som Röda Korset i Bålsta INTE ville ta emot och det är gammal elektronik, sladdar och annat bråte. Bilen är fullpackad. Egentligen skulle jag ha fixat detta på lördagen men det regnade och återvinningen i Heby är stängd på lördagar. Planen är alltså att först åka till Heby och efter det åka till ett gammalt kalkbrott i Sala för att till sist åka direkt hem till stan utan att passera landet igen.
Det står några bilar i kö till återvinningen i Heby. Återvinningen öppnar först 5 minuter efter utsatt tid. Att ha stängt både fredag och lördag och sedan inte öppna i tid. Slött. Jag hittar en container där jag kan lägga böcker. Jag har 5 kartonger med böcker med mig och vill inte bära en enda kartong med böcker en enda meter till.
Jag hittade kalkbrottet av en slump när jag skulle kolla upp var återvinningen i Sala (stängt på söndagar) var belägen. Brottet ligger strax norr om återvinningen. Solen som gnistrat hela morgonen går i moln när jag sätter kursen norrut mot Sala. Jag parkerar bilen så nära brottet det går. Jag hittar ingen tydlig stig utan irrar runt i skogen innan jag till slut kommer fram till brottet från sidan. Det finns en rätt häftig, långsmal udde av sten som tydligen är med i en scen i den svenska tv-serien Jordskott. Jag ser udden och tar det lite udda beslutet att ta mig dit genom att gå runt hela brottet och närma mig udden från andra hållet. Det blir en lång promenad. Till min stora glädje kommer solen fram ur molnen och lyser upp vattnet så att det blir turkost. Jag har besökt andra brott där vattnet varit mer turkost än här men man får vara glad för det lilla. Jag möter ett par som är ute och går i skogen annars är jag helt solo.
Inte heller på vägen tillbaka till bilen hittar jag någon stig genom skogen. Traktens ungdomar som nog nyttjar brottet friskt på sommaren tar alltså en annan väg.