Ravinen Helvetets håla ligger väldigt nära Lemnhults kyrkoruin. Jag är ute på årets stora fotoresa, det är andra dagen och jag har bara besökt ett ställe. Måtte hålan leverera. Det finns ingen vettig parkering men den sedvanliga naturreservatsskylten är på plats. Jag lägger ett öga på den och det är inte helt klart var ravinen ligger någonstans. Det ligger en skogsdunge helt nära och där går jag in. Efter en kvarts bök och stök i skogsdungen inser jag att jag är fel. Helt fel. Tillbaka till skylten.
Jag är en smula irriterad och dessutom står det en timmermaskin i vägen. Jag förmodar att jag ska följa en stig som leder en rakt ut i en kohage. Efter bara ca 100 meter möter jag ett par som ser ut som turister. Då är jag nog inte helt ute och cyklar. Stigen fortsätter rakt ut över en stor kohage och sedan in i nästa hage. Jag ser en skog längre fram. Ligger ravinen inne i den skogen? Stigen leder in i skogen och jag följer en orange snitslad bana. Det är inte jättevarmt men väldigt kvavt. Och min nya kameraryggsäck är tung. Den innehåller tre kameror och diverse tillbehör. Stigen sluttar neråt och det är väldigt mycket flugor runt omkring mig. Det brukar vara myggorna som ställer till det men idag är det flugorna som jävlas. Jag har inte ätit lunch och jag är rätt långt ifrån någon form av matbespisning. Snart når jag ner till ravinen.
Sidorna är branta och det finns en klipp pelare som går upp längs berget som liknar Predikstolen som ligger längst ut på Hallebergs nordliga spetts. Flugorna jävlas något helt otroligt. Det finns ingen väg ner i ravinen och det är svårt att göra ravinen rättvisa där jag står längst upp på kanten. Jag följer ravinens kant en bit men jag inser snart att det är lönlöst. Jag ger mig tillbaka till bilen. Ryggen värker och humöret är inte på topp. Vill man se spektakulära raviner i Småland ska man bege sig till Skurugata. Helvetets håla är precis som namnet antyder en håla och ett helvete. Jag tror jag mötte flugornas herre nere i gropen.