Fysingens naturreservat, Rosersberg - mars 2020
Foto
Natur
Fågelsjön Fysingen öster om Rosersberg är en riktigt pärla om man gillar fågelskådning, men jag rekommenderar alla ett besök hit. Naturen är fin året om. Att komma hit en solig vinterdag lyfter både själ och hjärta.
Numera finns det en avfart från E4:an till Rosersberg. För bara några år sedan fick man åka av i Upplands Väsby och åka gamla vägen upp till Rosersberg. Det går en smal väg ner till reservatet där två bilar inte kan passera utan man måste stanna och släppa fram varandra. Idag är det många bilar på vägen och jag tvingas stanna flera gånger. Det står några bilar på parkeringen och jag tänker på Corona när jag går ur bilen. Jag håller att avstånd till andra människor i affärer och på stan. Detta beteende torde även vara applicerbart i ett naturreservat. Det finns en smal brygga som ringlar sig fram ute i vassen i naturreservatet och det finns inte mycket plats att mötas på där. Jag hoppas att det är lite folk i reservatet. Det är det inte. Jag möter två olika sällskap redan 50 meter från bilen. Jag står en stund i början av spången som leder in i vassen. Blir det trängsel nu? Äh vad fan, let´s go damnit.
Det är högt vattenstånd och bryggan/spången ligger delvis under vatten. Det är inte mycket men man får passa sig var man sätter foten. Jag har helt nya skor som är sköna att gå i. Jag har precis fått diagnosen Artros i vänsterfoten och bra skor är a och o. Alla som en gång haft hälsporre vet vad jag pratar om. Månader av kronisk smärta och starka piller som förstör för magen.
Snart ser jag två fågelskådare på avstånd. Och hur vet jag att de är fågelskådare? De har stora stativ bestyckade med tubkikare. Fågelskådare nöjer sig alltså med att titta på fåglarna. Ett beteende som är helt obegripligt för en fotograf. Man vill ju fota eländet, inte titta på det. Den ena fågelskådaren har dock en kamera med en fet glugg hängandes från axeln. De är på väg åt mitt håll. Jag ställer mig på kanten av träbryggan och försöker komma så långt ifrån den andra kanten som möjligt. De passerar och droppar en kommentar om högt vattenstånd. Det är alltid trevligt med folk som bemödar sig med att öppna munnen och adressera en främling. Jag har två kameror med mig så jag antar att de kanske ser mig som en likasinnad.
Bryggan går hela vägen genom vassen ända till andra änden av reservatet. Det finns även ett duktigt stort fågeltorn längst ut vid vattnet. Jag var här för några år sedan och testade en 200mm 2.8 glugg med en 2X Konverter. En svart vessla sprang över träbryggan och jag var inte i närheten av att hinna fota den. Väl ute vid tornet så höll sig alla fåglar på behörigt avstånd. Det är likadant idag.
Jag tar vägen tillbaka genom skogen uppe på åsen. Den här vägen är ny för mig. Jag vet inte ens om man kommer tillbaka till parkeringen den här vägen. Jag tappar bort stigen vid ett tillfälle och är på väg in på en privat tomt. Ner mot vattnet igen och snart kommer jag upp på en väg som leder tillbaka till parkeringen. På vägen upp till E4:an ser jag att alla fåglar verkar hålla till på åkrarna mellan sjön och E4:an.
