Ullnatippen, Täby - juni 2024
Foto
Natur
Jag har besökt Pålsundsbatteriet i Bogesund och tänker göra ett stopp till denna sommarsöndag. Ullnatippen ligger på vägen hem och vädret är svalt och lämpar sig väl för ”bergsbestigning”. Planen är att parkera på en sidoväg som leder ner till Ullnabadet och sedan angripa tippen från sidan. Det finns en asfaltsväg som övergår i en grusväg som inleds med en öppen bom. Jag tar inte risken att bommen ska stängas bakom mig utan parkerar snällt på anvisad plats.
Snart är jag inne i skogen och på väg uppför en stig i skogen. Rätt snart är jag halvvägs uppe på tippen. Jag kan nu fortsätta på den grusväg som slingrar sig uppför tippen. Som tur är det söndag och inga arbetare finns på platsen. Jag är rätt säker på att det inte är jättepopulärt att jag befinner mig där jag gör. Jag kommer in i ett arbetsområde där det står en stenkross. Det ser ut som att jag är i Anderna någonstans. Skön känsla! Det tar en kvart att komma upp på toppen. Nästan hela kullen består av packad jord och lera. Det blåser friskt, så friskt att jag tvingas lägga ner min keps i väskan. Det är risk att den blåser bort.
Det finns några märkliga plywoodskivor upphängda på en stålställning längst uppe på toppen. De kanske mäter vindhastigheten, inte vet jag. Det finns även en liten skylt där det står att platsen är kameraövervakad, hej hej!
Jag hittar en golfboll bland bråten som jag sparar och tar med mig hem. Den ska Folke på jobbet få för han hittade en golfboll med sin undervattensdrönare för en tid sedan och jag tycker att det är en passande gåva.
Jag går ner för tippen på norra sidan för jag vill kolla in Ullnabadet. Jag följer inte någon väg utan tar mig fram bäst det går. Ullnabadet är ett mycket litet bad som ligger vid randen av Ullnasjön. En besökare har kört sin bil hela vägen fram till stranden. De lämnar platsen när jag dyker upp och jag är själv på hela badet. Wow! Tvärs över vattnet ser jag Strandskogen som jag och dottern besökte i februari förra året.
