Skeviks grotta Gustavsberg - april 2019
Foto
Natur
Jag har lokaliserat Skeviks grotta på Google Maps. Väl på platsen upptäcker jag att det inte finns någon bilväg som leder till platsen. Det finns inte heller några skyltar som påvisar grottan. Man har till och med effektivt spärrat av alla tänkbara grusvägar som leder in från Skeviksvägen med stora stenar. Det är som att man inte vill att folk ska besöka platsen. Jag är med om detta ibland och jag tycker det suger rätt hårt. Till slut parkerar jag i ett villaområde som är som taget ut Svensson-Svensson.
Jag går in i skogen i den riktning som jag bedömer att grottan ligger åt. Snart är jag djupt inne i skogen och jag misstänker att jag kanske inte är på väg åt riktigt rätt håll. Jag kommer fram till en åker och tror i mitt stilla sinne att grottan ligger på andra sidan åkern. Jag går ut på åkern och leran beter sig som lera gör på just en åker. Den fastnar under skon, stannar kvar där och ny lera fylls på allt eftersom. Som barn bodde vi i en gammal korsvirkesgård i Skåne. Varje lördagsmorgon gick vi ungar upp tidigt, innan våra föräldrar vaknat, ja du läste rätt, det var absolut nollkoll på 70-talet, barnen sprang utan tillsyn och de gjorde precis vad de ville, Vi satte på oss jackorna direkt över pyjamasen och sprang över åkern till den närmaste grannen. Grannarna var ett äldre par som hette Karin och Nisse. De bjöd på frukost i form av tunna mackor med honung på.
Jag plockar fram mobben och märker nu att jag är på väg åt helt fel håll. Jag ska faktiskt gå tillbaka samma väg som jag kom en bit för att sedan vika av åt sydväst. Jag kommer in på en stig som jag följer och följer med på kartan i mobilen så att det inte blir fel igen. Grottan ligger längst uppe vid slutet av en äng och snart ser jag ängen skymta genom skogen. En mindre stig leder upp till grottan och snart är jag framme.
Skeviks grotta är teknisk sett inte någon grotta. Det liknar en ravin men jag skulle inte vilja kalla det för det heller. Jag vet faktiskt inte riktigt vad det är. En mycket brant klippformation? Det ligger en mindre klippa framför den stora, branta klippan och det är som att kliva in i en av naturen skapad sal. Man får en omedelbar känsla av Ronja Rövardotter eller varför inte en stenålders by? Det är en häftig plats som inte liknar något jag tidigare sett. Jag tar några kort och fortsätter sedan rakt norrut. Tanken är att jag ska försöka ta mig upp på klippan genom att gå runt den och sedan närma mig branten från motsatt håll. Min plan funkar perfekt och snart är jag uppe på klippan. Jag tar en paus och pustar ut. Det blev mycket mer traskande än jag hade räknat med.
Jag närmar mig branten och min höjdskräck kickar in med full styrka. Det känns mycket olustigt att närma sig kanten. Ett litet felsteg och livet är över. Jag tvingar mig själv att gå så pass nära kanten att jag kan fota rakt ner i grott-salen som ligger nedanför branten. Snart är jag på väg tillbaka till bilen och jag kommer ut ur skogen på exakt samma plats där jag kom in.
