Dalby Söderskog Skåne - augusti 2019
Foto
Natur
Jag besökte Dalby Söderskog tillsammans med min dotter för några år sedan. Jag hade inte någon kamera med mig vid det tillfället och jag har lovat mig själv att jag skulle återvända till skogen. Söderskogen ligger nära Dalby och är den minsta nationalparken i Sverige. Den är verkligen inte stor för att vara en nationalpark. Men man förstår varför den utsetts till det när man kliver in bland de stora ekarna i den kuperade terrängen. Vad är det då som gör denna skog så speciell? Den är extremt lättillgänglig. Man parkerar bilen, tar några steg och sedan står man plötsligt under en väldig ek. Det finns flera olika småvägar att välja mellan i skogen. Jag tror att man till och med kan dra en barnvagn här. Många av träden är väldigt stora. Alltså brutalt stora. Man får en mäktig känsla när man går där under grenar och trädkronor som sakta, vajande kysser himlen.
Det är med en viss munterhet som jag upptäcker en bröllopsfotograf i arbete nere på fältet precis vid parkeringen. En ung tjej med två systemkameror, en på varje axel. Ett proffs alltså. Jag tycker mig se att hon valt Nikon. Nikon eller Canon, who gives a shit. Jag förstår varför bröllopsgänget står just där dem står. Utsikten ner mot Malmöslätten är vidunderlig. Jag springer på gänget igen lite senare inne i skogen. Jag tar mig hela vägen genom skogen till andra sidan. Där tar en äng vid.
På vägen tillbaka genom skogen stöter jag på tre unga killar. En av pojkarna har en redig pinne i handen och de lever om en smula. Jag är medveten om att jag har två systemkameror med mig, en på vardera axeln. Men boysen fortsätter förbi utan att ta någon som helst notis om mig. Jag förmodar att det är en av nackdelarna med att skogen är så lättillgänglig. Vem som helst kan trilla in här av misstag. Hade detta varit Norra Kvill hade killarna inte hittat hit. Jag sätter mig ner och pustar ut ett slag på parkeringen. Det blir en repris på fredagen. Jag har fler ställen att besöka på listan man jag pallar helt enkelt inte. Tillbaka till vilan och en kall öl på vandrarhemmet i Sjöbo. Kvällen avslutas med en PokemonGo promenad genom ett tyst och stilla Sjöbo. Jag springer efter en igelkott och sticker mig på en av taggarna.
