Prästens Badkar, Vik, Skåne - augusti 2023

Foto

Natur

Jag och dottern är i Skåne på semester. Vi har hyrt ett hus som ligger endast 4 km ifrån Glimmingehus. Jag har varit på Glimmingehus flera gånger tidigare men dottern har aldrig varit där. Vi sätter oss i bilen och åker den korta biten dit bara för att upptäcka att det är fullt på Glimmingehus. Parkeringen är full och det står bilar längs hela vägen ända ut till avtagsvägens början. Vi åker förbi och kollar på något annat så länge så kan vi komma tillbaka till Glimmingehus i slutet av dagen. Vi styr alltså kosan ner mot kusten för att titta på Prästens badkar.

Prästens badkar ligger vid kusten söder om Viks Hamn. Vik är en liten by med pittoreska hus och mycket smala och trånga gator. Vi krypkör genom byn och parkerar på en rätt stor parkering ett stenkast ifrån havet. När vi kommer ner till havet inser vi att vi behöver gå en bit på klipporna vid havet för att komma bort till badkaret. Vi ser faktiskt inte mindre en två sällskap som vänder innan de kommer fram till badkaret för de verkar tro att badkaret är den första lilla klippudde som sticker ut i havet alldeles nära parkeringen. Men så är inte fallet. Det är inget tvivel om att man kommit till badkaret när man väl kommer fram till det. Det är en naturlig klippformation som är cirkelrund med mindre, brutna stencirklar inuti. Formationen ligger alldeles vid vattnet och jag har i alla fall aldrig sett något liknande. Det skulle i så fall vara jättegrytor men de ser helt annorlunda ut. Det står en ensam fritidsfiskare en bit bort på en klippa och man undrar om han får någon fisk så här på stranden en halvregnig sommardag i augusti. På vägen tillbaka har vi en sten tävling som går ut på att hitta den finaste stenen på stranden. En sådan tävling blir man aldrig för gammal för.

Tidigare i veckan var vi och besökte Stens Huvud. Jag har varit där många gånger men det är första gången för dottern. Det är fullt på parkeringen när vi kommer fram och vi tvingas vänta på en ledig plats. Det tar inte lång tid innan vi får en plats och snart är vi på väg in i reservatet. Vi börjar med att gå ner till stranden. Dottern hittar några mini-snäckor på stranden som hon samlar upp. Jag badar fötterna i strandkanten. Vi går norrut längs stranden som rätt snart övergår till kullersten och vi tar av upp i skogen. Vi följer en stig genom skogen alldeles nära havet. Vi märker rätt snart att alla verkar gå åt motsatt håll. Varför göra som alla andra?

Vi passerar de två klippformationerna som ser ut som bautastenar och vi gör en avvikare ner till fyren. Efter det bär det av upp mot toppen. Vi tänker såklart på besöket till Mjältön som slutade i ett stilla fiasko. Där tog vi oss inte hela vägen upp till toppen. Jag har dock gått den här vägen tidigare och vet exakt hur långt det är. Vi hittar en liten kopparormsunge som vi lyckas filma. Det är den andra ormungen som jag filmar i sommar. Det är mycket folk på stigen och som mest folk uppe på toppen. Det blåser jätteskönt uppe på toppen och vi stannar ett tag och svalkar oss. Jag ser att vegetationen runt toppen har växt upp så pass mycket att man inte längre ser stranden söderut. Trist, det är en av de finaste vyer som finns från en utsiktsplats i hela Sverige. Vi tar en annan väg ner från toppen. Det är en mycket flackare och kortare väg. Trots detta lyckas jag slå i stortån i en sten, jag har sandaler, och tvingas sakta ner och torka blod från tån flera gånger på nervägen. Vi köper glass vid parkeringen och förser oss med iskall cola från kylväskan. Stens Huvud, Great success!

Vi återvänder till Glimmingehus på eftermiddagen efter att ha gjort en kortare mellanlandning i huset vi hyr och nu är det betydligt mindre folk vid Glimmingehus. Det är inte någon idé att besöka Glimmingehus om det är många besökare där, det är trångt och det finns många trappor som ligger avigt till. Dottern gillar i alla fall stället. Jag passar på att besöka de delar av museet som jag inte sett tidigare. Vi avslutar med att besöka museets souvenirshop. Två "vuxna" barn går löst på varandra med de träsvärd och träsköldar som finns till salu i museishopen. Vi hittar en pryl som på punkt och pricka liknar en Gom Jabbar från Frank Herberts bok Dune.