Ombergs nationalpark - maj 2018
Foto
Natur
Jag inleder besöket på Omberg med lite bokskog. Jag stannar på en snålt tilltagen, provisorisk parkering. En Volvo står parkerad en bit ifrån parkeringen. Bilen står mitt i min bild. Volvo. Herregud. Jag bor i Stockholm och jag har inga illusioner om hur dåligt folk är kapabla till att framföra sitt fordon. Länge har BMW varit det märke som framförts sämst. Det var arroganta förare som inte visade hänsyn. För några år sedan klev en ny protagonist upp och knep förstaplatsen som sämsta förare/bilmärke. Volvo. De är i en helt egen klass av uselhet. Det går inte ens att jämföra med något annat bilmärke. Den halvt nyrika medelsvensken som inte vet något om bilar inte heller vet hur man kör en. Volvo. Tvi vale. Som tur är kör bilen och jag kan ta min bild.
Nu fortsätter jag till Stocklycke Hamn. Efter Stocklycke är det dags för den stora turistfällan, Hjässan. Det är den högsta punkten på Omberg. För att komma dit måste man gå en stig en halv kilometer rakt uppför berget. Jag ska erkänna att jag fick sätta mig och vila en stund när jag kom upp till toppen. Det är disigt. Synd. Inte mycket till utsikt alltså. Jag är ganska skeptiskt inställd till utsiktsplatser. Alla kort ser likadana ut och den sämsta av fotografer kan klippa till med en halvbra bild. Jag noterar 2 norska par som gått hela vägen upp till toppen med sina stora ryggsäckar på ryggen. Alltså hela vägen upp från kanten av Omberg! Det är några kilometer att gå. Stora delar av Norge består av berg och det märks att norrmän har en annan inställning till hur man angriper ett berg. Jag noterar att det är mycket enklare att gå nerför stigen än att gå uppför.
Nästa anhalt är Oxbåset. Jag har läst att detta är smal ravin som leder hela vägen från toppen ner till vattenbrynet. Detta visar sig vara riktigt. Jag har också läst att det är möjligt att ta sig nerför ravinen. När jag kommer fram bedömer jag omedelbart detta företag som helt omöjligt. Hela platsen andas dödsfara. Det här är ingen plats för någon med höjdskräck. Man kan gå ut på en klippkant som höjer sig skyhögt över stranden nedanför. Jag tänker såklart på Predikstolen när jag står där och fasar över det branta stupet framför mig. Fast här sluttar hela klippan neråt. Mycket läskigt. Jag ser en liten fiskebåt långt där nere på vattnet. Jag tvingar mig själv att ta några kort och lämnar sedan platsen med andan i halsen.
Efter detta passerar jag ett område med stora ekar. Jag är inte särskilt imponerad. Man kan åka till Hanstareservatet om man vill se stora ekar.
Det sista stoppet blir Västra Väggar. Jag ser nu att det är bilder från Västra Väggar som dyker upp i Googles bildsökning när man skriver in Omberg. Känslan av att Omberg inte har varit komplett ur en fotosynpunkt har förföljt mig ända hit. Nu får jag chansen att ta de sista nödvändiga korten. Bilder som visar att Omberg är just ett berg. Med fin utsikt. På vissa ställen.
