Jag skriver normalt inte om turistfällor. Earnley Butterflies Birds and Beasts är dock en plats som hamnar både i kategorierna naturfoto och Urban Exploration. Nu ska jag förklara varför. Vi har precis varit nere vid stranden. Det ligger ett ställe ganska nära stranden som verkar intressera hela sällskapet. Det är ett mindre zoo som även har ett litet museum. Det ska finnas fjärilar, reptiler och diverse andra vanliga husdjur. Vi går in och jag betalar för hela kalaset, två seniorer, ett barn och en vuxen. Det kostar 32 pund att gå in. Det verkar finnas någon generell överenskommelse i England om hur mycket det ska kosta att besöka ett museum, slott eller annan sevärd plats. Allt kostar sisådär runt en 10 pund. Parken är uppbyggd inne i ett växthus och det är varmt där inne. Jag går omgående tillbaka till bilen och lämnar jackan.
Först besöker vi fjärilarna. Jag tror att det är nästan 30 grader varmt i det rum där fjärilarna förvaras! De är riktigt stora, de största jag sett, och de flyger omkring helt fritt. Besökarna får alltså gå omkring inne i rummet där fjärilarna befinner sig. Man får passa sig så att man inte trampar på en fjäril! Vissa av dem sitter på marken och flyttar inte på sig fören man kommer riktigt nära. Jag börjar ana oråd. Hur många av fjärilarna har dött för att någon har satt foten fel? Jag klarar av ca 10 minuter där inne innan det blir för varmt. Det är inte optimalt att fota flygande djur med en vidvinkelglugg.
Parken består av olika områden och ett av dessa områden är en japansk park. Det liknar dock inte en japansk park. Jag förmodar att följande har hänt här. Man har köpt upp ett parti gamla stenar och slängt in dem i anläggningen. Efter det har man börjat fylla upp trädgården med växter och djur. Någonstans på vägen har man insett vilket jättejobb man gett sig in på (med en minimal personalstyrka) och ger helt enkelt upp. Lösningen har blivit att kalla den delen av parken som man inte har så mycket växter i för en japansk trädgård. Eller tog pengarna slut?
Tyvärr är platsen i allmänhet dåligt underhållen. Det är ingen personal alls ute bland djuren. En stor kontrast till Longleat där det var massor med personal. Överallt. Till slut hittar vi en anställd längst inne i parken. Det visar sig att stället har besök av någon myndighet som inspekterar stället precis när vi är där. En solbränd, krullig, medelålders man i new age stil ler med hela tandraden och öser på med uppåt-snack. Jag hör att han kompenserar för de brister som han vet finns genom att vara överdrivet hurtig och glad. Jag har läst några omdömen om parken och de är inte särskilt positiva. Jag gissar att de ansträngt sig med att städa upp parken inför inspektörernas besök? Och att det i vanliga fall är värre!? Vi fick alla en känsla av att en orm skulle kunna smita från anläggningen när som helst. Och ingen skulle märka något.
Det finns ett museum precis utanför växthuset som man har fyllt med allehanda "nostalgica". Nostalgica, what? Ordet används här för att beskriva ett rum som man fyllt med gammal bråte. Lite som en dålig loppis, fast här är inget till salu. Inte för att någon skulle vilja köpa något. Detta museum är så mörkt och tragiskt att jag vänder tillbaka till utgången nästan direkt efter att jag kommit in. Jag fick senare höra exakt samma historia från min styvfar. Men skyltarna som sitter utanför museet är mycket fina. Jag samlar på skyltar så jag vet vad jag pratar om.
Längst in i härligheten finns miniåsnorna. Vi går nära och försöker fota djuren. Då drar den ena åsnan av ett helvetesskri. Glöm alla ljud du tidigare förknippat med åsnor. Ljudet som kom det ur en liten reva öppen ner till helvetet.
Jag var lite förvirrad efter besöket och satt i bilen och plockade bort kort som inte visade upp stället från sin bästa sida. Sedan kom jag på det. Jag kan ju använda de dåliga korten! För sent. Vad dumt att jag tog bort dem. Eller rättare sagt, jag tog bort bra kort som visade upp ett dåligt innehåll. Earnley Butterflies Birds and Beasts är ett ställe som visar upp tuktad natur och lätt misskötta djur i en miljö som kan beskrivas som på gränsen till övergiven.