Pukeberget Domta - maj 2017
Foto
Natur
Jag hörde talas om Pukeberget via uddaplatser.se. Döm om min förvåning när jag upptäckte att berget bara låg en halvmil från mitt fritidshus. Det var dock lite oklart var. Ut och leta alltså. Jag kör in på en grusväg som jag aldrig kört på förut. Snart kommer jag till en liten ort som heter Domta. Husen är gamla och många av dem är dåligt underhållna. Det står bilar överallt. En stor hästtransport buss står nästan ute på vägen. Ingen människa syns till någonstans. Jag tänker på tv-serien the Walking Dead. Jag kör vidare. Till slut stannar jag och frågar en jeppe som sitter och dricker en öl i solen. Nej, han har ingen aning. Tillbaka hem alltså och googla lite mer. Jag återvänder en andra gång och den här gången vet jag ungefär var det ligger. Jag frågar en ung kille med hund. Han kan upplysa mig om var det ligger och jag kör dit. Tyvärr är det sent på dagen och man måste gå 1,5 km för att komma dit. Det blir 3 km totalt och om en timme är det mörkt. Nehej, inte den här gången heller.
Det går några veckor innan jag återvänder. Nu ska det äntligen bli av! Jag parkerar bilen och börjar gå. Först är det skogsväg och jag passerar ett gammalt grustag. Efter det kommer jag ut på en äng. Jag blickar in i skogen till höger och ser en vall som skymtar mellan träden. Jag går in i skogen och ser att det går en djup passage där inne. Jag har aldrig sett något liknande. Jag hör ljud från något stort djur och återvänder till ängen. En liten skylt påvisar vart jag ska gå för att fortsätta. Pilen pekar rakt in i skogen, fast längre ner på ängen. Jag går in i skogen igen. Nu börjar det likna något. Solens strålar letar sig fram mellan trädstammarna. Jag ser något rakt framöver som liknar en grotta. När jag kommer närmare ser jag att det är en klipphäll som har färgats svart av vatten som runnit ner framför dess sida. Uppe i skogen till vänster ligger stora klippblock utslängda huller om buller. Jag fortsätter längs stigen. Nu kommer jag till ett parti med många nerfallna trädstammar. Jag tar mig runt "skogskyrkogården" och kommer snart till den övergivna gamla åkermark som omnämns på skylten nere vid parkeringen.
Det kommer att börja skymma snart och jag förväntar mig att se vilt i skogsbrynet. Jag ser dock ingenting. Nu kan det väl ändå inte vara långt kvar! En liten bit till bara så är jag framme. Jag har redan tidigare insett att platsen är svår att fotografera. Mitt vidvinkelobjektiv framhäver inte alls hur brant berget är. Det blir platt och tråkigt. Snart är jag i full färd med att klättra runt bland stenblocken. Det ska finns en något större grotta här som man kan gå in i. Tyvärr hittar jag inte denna grotta. Klockan är mycket och jag ska gå hela vägen tillbaka till bilen. Dags att påbörja återfärden. Jag har ingen lust att gå samma väg tillbaka utan väljer att gå runt hela skogen på utsidan. Det är något längre men det känns ändå skönt att vara ut i det fria.
Läs mer om Pukeberget på Wikipedia. Det borde jag själv ha gjort innan jag åkte hit. Bummer.
