Skurugata Småland - juli 2018
Foto
Natur
Jag har övernattat på campingen i Ydrefors. Det är en kanoncamping. Den är fräsch, billig och har både ett bad och ett servicehus. Jag passerad först campingen i Pinnarp men där var det knökfullt. Skurugata är en av de få magiska platser som Sverige kan visa upp. Platsen är unik och är svår att jämföra med andra ställen. Det är ännu en varm dag. 28 grader i skuggan. Jag försöker undvika att åka grusväg till platsen. Det visar sig vara omöjligt. Jag har tappat bort halva hasplåten under bilen så det blir till att åka långsamt. Jag ser en gigantisk myrstack på vägen. Jag följer skyltarna och de är flera stycken. Först står det 8 km, sedan 6 km. Efter det står det 4, 2 och till sist 1 km! Jag inser att skyltarna inte anger km utan talar om hur många skyltar som återstår innan man är framme.
Klockan är tio på morgonen men det står redan några bilar på parkeringen. Jag sätter iväg. Man måste gå 600 meter genom skogen innan man kommer till skurugatan. Skurugata är en djup ravin med lodräta höga klippväggar på båda sidorna. Det vimlar av stenar och små klippblock längs hela ravinens botten. Man får inte ha bråttom när man går här. Det gäller att titta var man sätter fötterna. Tröjan åker av för jag svettas ordentligt. Jag skuggar en familj genom hela ravinen. De blir en referenspunkt i bilderna och anger hur stor ravinen faktiskt är. Det är svårt att få ner i kameran vad ögonen ser. Det blir många bilder som liknar varandra lite för mycket. Ravinens botten är som en våg. Först går det nerför och sedan uppför för att sedan upprepas ett par gånger. Det är onaturligt kallt nere i ravinens botten. Det är som att kliva in i en kyl. Det har varit en mycket varm sommar men i vanliga fall ligger snön kvar här nere en bit in på sommaren.
När ravinen tar slut vänder man tillbaka och går upp ovanför ravinen. Man passerar Skuru Hatt på vägen tillbaka. Det är en bergstopp som erbjuder milsvid utsikt av omgivningen. Precis innan toppen är jag trött och uttorkad. Jag hade inte räknat med att det skulle vara så långt att gå. Jag sätter mig och vilar på en bänk och petar i mig två Dextrosol tabletter. Det finns gott om bord och fikaställen uppe på toppen. Det sitter några familjer här och jag inser att man kan gå direkt hit från parkeringen. Jag undrar om de som sitter där har varit nere i ravinen. Efter detta går jag de sista 500 metrarna till parkeringen. Jag har alltid med mig en 5 liters dunk i bilen när jag är ute och fotar. Jag brukar hälla vatten över huvudet när jag kommer tillbaka till bilen. Och det är precis vad jag gör nu. Jag har varit borta i över en timme och nu är parkeringen nästan helt full. Det är många tyskar och holländare. Bra. Välkomna till Sverige.
