Inte många bilar har hittat ner till Stocklycke hamn. Det står bara en bil på platsen när jag parkerar. Att kalla det för en hamn är att ta i. Det ser mer ut som en scoutstuga vid vattnet. Men det är en fin plats. Mycket fin. Det är lätt att tänka sig att det är ett hav som ligger där ute. Men det är ju en sjö, om än en stor sjö. En cementtrappa leder ner till vattenbrynet. Det är maj och mycket varmt för årstiden. Jag skulle vilja svira om till badbyxor och hoppa i det klara, inbjudande vattnet. Men vattnet är kallt och det är en månad kvar till att badsäsongen drar igång!
Det ska finnas en grotta nere vid vattenbrynet. En besöksvänlig grotta. Härligt, let´s go there. Now. Jag hittar en stig som leder söderut. Efter bara 50 meter är jag nere vid klipporna och vattenbrynet. Här måste det vara. Men vänta lite nu. Det verkar som att man måste klättra ner till grottan. Om min dotter hade varit här hade hon skrattat. Det gör inte jag. Jag börjar sakta ta mig neråt. Men vad är detta? Nej du, det är ju bara den gamla dödsångesten som kommer krypande. Det har precis regnat och klipporna är hala som tvål. Kunde man inte ha byggt en trappa här? Det hade gynnat turisten. Ja, jag är en turist. En fototurist. När jag kommer ner till "grottan" blir jag besviken. Grotta? Nja, det är mer som en skreva. Med mycket vilja och lite fantasi kan en skreva förvandlas till en grotta. En grotta som även är besöksvänlig. Två fel brukar inte bli ett rätt.