Det är vår och solen skiner. Jag är på landet och det är dags för en promenad. Jag har endast kameran med mig och femtio-gluggen sitter på. Jag glider in i skogen. Tro det eller ej men Upplandsleden går precis runt hörnet. Det är den jag går på nu. Skogen är grön och fin och solen strilar mellan träden. Bilderna blir annorlunda när vidvinkeln inte sitter på. Jag lämnar Upplandsleden och går ut på ett av de stora fält som omger mitt fritidshus. Framför mig har jag en skogsdunge som ligger som en utlöpare mellan två fält. Jag har länge ansett denna lilla skogsdunge som en älg-rik plats. Platsen andas på något sätt älg. Det är alltså med en viss spänd förväntan som jag går in i skogsdungen. Jag är väl några meter inne bland träden när jag registrerar en rörelse i ögonvrån. Tror du inte att det sitter en älg på marken ett stenkast bort! Helt otroligt! Det är en älgkalv och öronen pekar rakt upp som på en jättelik hare. Den reser sig och jag lyckas faktiskt ta tre snabba kort innan den är borta. Jag springer efter men jag vet av erfarenhet att jag inte kommer att hinna ikapp älgen eller se den igen för den sakens skull. Bilderna jag tagit är underexponerade. Jag ställde precis in kameran efter solljuset ute på fältet. Älgen var också för långt bort för min lilla femtio-glugg. Nåväl. Nevermind! Jag går vidare till en outforskad del av skogen men den ger ingenting av värde. Jag ser även några rådjur på avstånd men de är för långt borta. Det är hög tid att investera i en andra kamera. Jag har precis sålt min andra kamera som var en Canon 60D. Jag funderar på att köpa en 77D. Men den får sjunka lite i pris först.