Storbergets gruva Hofors - juli 2017

Urban Exploration

Gruvor

Jag har återvänt till Hofors för att undersöka några gruvhål som jag sett på Google Maps. Jag bommar det första gruvhålet som ligger på en tomt. Då ser jag en gruvlave sticka upp mellan träden. Najs, jag kör dit. Det visar sig dock vara Vingesbackes gruva. Jag har varit här förrut. Suck. Jag kör vidare ner mot Hofors. Plötsligt ser jag en skylt där det står Storbergets gruvor. Nu förstår jag inte. Jag har passerat här förrut men inte sett skylten. Och jag har dessutom letat efter Storbergets gruva! Spelar ingen roll. Jag kör in på vägen.

När jag kommer fram till gruvan är det folk på platsen. Det finns ett bemannat museum och någon form av aktivitet som leds av en amerikansk kvinna. Det visar sig att det är visning av gruvan idag klockan 15.00. Jag tittar på klockan, hon är 14.30. Jag är den enda som dykt upp. Jag tar en snabb tur upp till berget och när jag kommer ner igen har det dykt upp en skara seniorer som vill se gruvan. Det kostar 100 kronor att se gruvan och visningen tar ca 1 timme.

Guiden är en herre i sina bästa år. Han pratar obehindrat och har en djup kunskap om gruvan. Jag har med mig kameran och stativet och det är gott om tid för mig att fota. Det är kallt i gruvan! Ungefär 5 grader. Jag har både en tjock fleece och en jacka på mig. Stollen som leder in till dagbrotten är över 250 meter lång. På vägen dit passerar vi gruvfrun och vi knackar på väggen med en sten för att blidka hennes vrede.

Gruvan är mycket väl värd att se. De har till och med speciella visningar för barn. Gruvgången är slät och fin och det sitter lampor som lyser upp precis lagom mycket. Guiden använder sig av förinspelade intervjuer med människor som jobbat i gruvan. Detta bidrar till en mycket informativ och effektfull upplevelse. Visningen avslutas längs in med att man tar en trappa längst upp till toppen. Eftersom jag redan varit där uppe så följer jag med guiden samma väg tillbaka istället.

Den amerikanska kvinnan som har någon form av arts and crafts verksamhet på området är intresserad av mina kameror. Hon benämner dem som leksaker. Skön inställning. Det gillar vi. Hon efterfrågar också en bra, udda bild från gruvan. Jag ger henne adressen till min hemsida. Korten jag har tagit i gruvan kommer ju att hamna där. Jag frågar guiden om skylten och han kan meddela att den gjorts om nyligen. Om jag inte minns fel så kom jag från andra hållet förra gången och då syntes nog inte skylten lika väl. Jag åker därifrån nöjd och glad och lovar att fylla i en utvärdering som kan skickas via post. Nu till campingen utanför Hofors. Hoppas att det inte blir lika kallt i år som förra gången.

• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
•