Hållets gruva Nyköping – juni 2019
Urban Exploration
Gruvor
Det ligger tydligen en gruva mitt inne i Nyköping. Eller rättare sagt mitt inne i ett naturreservat som i sin tur ligger mitt inne i Nyköping. Jag har redan bränt av några ställen idag och tvekar om jag ska åka och äta lunch innan besöket till gruvan. Jag börjar med att köra fel. Det går faktiskt så långt att jag hunnit parkera bilen och börjat gå upp mot min destination. Jag har sett fel på kartan och tagit sikte på Sankt Annehus istället för Hållets gruvor. Tillbaka till bilen. Gör om, gör rätt.
Jag glider in på lasarettets parkering. Mer än halva parkeringen är upplåten till personalen. 90 procent av den delen av parkeringen är tom. Det verkar ju vettigt. Jag ställer mig vid huvudentrén, konstaterar efter ett visst huvudkliande att det är gratis parkering på lördagar. Efter det går jag i skuggan under träden längs hela långsidan av sjukhuset.
Jag passerar ett litet fik innan jag kommer in i skogen. Gruvan ligger inte alls där jag tror att den ligger. Det är bara skog och jag fortsätter upp på en klippig höjd. Jag fortsätter ner från kullen och kommer ner på en smal asfalterad stig. Jag har en olustig känsla. Jag vet att detta är ett relativt stort naturreservat och jag har inte en aning om var gruvan ligger. Är jag ens i rätt skog? Jag är nära att vända tillbaka till bilen. Men bara några steg till. Då ser jag skylten. Aha, här börjar gruvstigen. Gruvstigen visar sig dock vara en rejäl flopp. Den visar inte upp något utan fungerar som en sorts snitslad "läro-stig". Man ska läsa på skyltarna och lära sig saker om gruvan. Här låg en gång i tiden ett gruvhål, men nu är det igenfyllt. Öhh… Vem vill se ett igenfyllt gruvhål? Det är till och med så bra igenfyllt att man inte ens kan se att det är ett igenfyllt gruvhål. Det ser mest ut som marken ser ut i en vanlig skog. Jag följer stigen som plötsligt tar abrupt slut. Tillbaka samma väg. Vart går stigjäveln? Där? Här? Snart har jag villat bort mig och jag tror att jag följer en annan stig än gruvstigen. Det gör jag. Jag ser ån som rinner genom Nyköping genom träden. Jag börjar ge upp. Jag hoppar av stigen och börjar leta mig tillbaka ungefär i den riktning som jag kom ifrån. Nu är jag alltså egentligen vilse. Kommer jag att se skogsrået eller bli anfallen av en björn? Det känns som att vad som helst kan hända. Döm om min förvåning när jag kommer ut ur skogen och landar på den asfalterade stigen igen. Och precis på andra sidan ligger gruvan!
Jag är svettig och tar av mig tröjan och vilar en stund på en grillplats under träden. Själva gruvnedgången är mycket ambitiös. Ett staket, en grind och en ståltrappa som leder ner till gruvan. Nu till dagens andra besvikelse. Gruvan tar slut i princip redan när man kommit ner till botten efter kanske trettio trappsteg. Det är inte ens en stoll. Jag vet inte vad det är. En imitation av en gruva? Jag har besökt över 60 gruvor och jag vet hur en gruva ser ut. Jag gör det bästa av situationen. Fram med stativet och plåta det lilla som faktiskt finns.
Jag beger mig tillbaka till bilen. När jag kommer ut ur skogen kommer jag ihåg det lilla fiket. Varför inte pröva ett fik där allt är ekologiskt. Jag beställer en macka med avokado och hummus. Inte så illa. Men, det ligger några groddar inne i mackan och smaken av groddarna skär sig mot smaken av avokadon. Jag köper till en ekologisk cola. Jag läser på burken och försöker ta reda på om den är tillverkad lokalt. För den blir ju inte särskilt ekologisk om den är importerad. Fiket ligger lite hippie integrerat med själva skogen. Jag får en lugn och skön stund i skuggan under träden.
