Ickorbottens gruva - oktober 2016

Urban Exploration

Gruvor

Jag brukar förbereda mig väl innan jag sticker ut och fotar. Jag blir särskilt glad när jag kan se gruvlaven på Google Maps. Då behöver man inte köra runt och leta utan kan åka direkt till platsen. Ickorrbottens gruva ligger norr om Ludvika. För att komma dit åker man genom ett vanligt, svenskt villaområde. Först kör man igenom det fina villaområdet. Efter det är det skog och så kommer man till ett villaområde mitt i skogen. Här är underhållet inte lika tydligt och det står en och annan gammal husbil på tomterna. Jag kör vidare. Jag är nästan framme vid gruvan, då möter jag en bil. Det sitter ett ungt par i bilen. Jag tittar på min karta. Detta är ingen genomfartsväg. Kan det vara 2 urban explorers som precis lämnar platsen!? Eller så är det svampplockare.

Jag ser gruvlaven på avstånd och parkerar bilen. Fram med grejorna. Och på med hjälmen. Jag har faktiskt börjat använda hjälm när jag är ute på mina små uppdrag. Jag börjar gå mot gruvlaven och noterar att dörren längst ner i laven ser ny ut. Visst, ny dörr och framför allt ett nytt lås. Jaha, ingen väg in här alltså. Jag kan sätta tusen spänn på att dörren är låst. Jag drar ner handtaget, öppet! WTF? Någon måste ha glömt att låsa. Jag går in. Här har det varit folk nyligen och dragit el. Det sitter stora, grova elkablar på väggen. Trappan som leder upp i tornet är av den sedvanliga typen, en galvaniserad ståltrappa. Jag gillar inte dessa trappor. Inte nog med att man ser rakt igenom trappan, den är dessutom ihopsatt på ett sådant sätt att plattformen mellan trapporna verkar ligga löst på en kant som sitter i väggen. Jag tvingar mig själv att gå uppför trappan. Jag måste stanna halvvägs och bara andas lite. Skräcken är nästan total. Ja, jag har höjdskräck. Och så lider jag av en normal självbevarelsedrift. Jag går hela vägen upp till toppen av tornet. Här finns en avsats i betong. Jag har dock redan börjat tänka på att jag måste gå hela vägen ner igen. Jag ser att luckan upp till taket är öppen. Helvete. En sådan chans får man inte missa. Jag klättar uppför den rangliga stegen och kryper ut på taket. Nu är skräcken total. Jag undrar i mitt stilla sinne vad fan jag gör här uppe? Jag ser att det sitter en ny mast uppe på taket. Den gamla gruvlaven har alltså fått en ny funktion. TV eller mobilmast? Jag stannar inte länge uppe på taket. Det är dags att påbörja färden ner igen. Väl nere igen så andas jag ut och torkar svetten ur pannan.

Tro nu inte att äventyret slutar här. Ickorrbotten har mer att visa upp. Jag ser ett gruvhål skymta mellan träden och tar mig in i skogen för att undersöka saken. Ett vattenfyllt gruvhål som är rektangulärt i formen. Det ligger en massa bråte runt hålet och så växer det kantareller här. Enorma kantareller. De största jag någonsin sett. Har någon dumpat radioaktivt avfall här? Jag har ställt en stor kaffemugg från McDonalds bredvid svamparna på en av bilderna.

På den korta vägen tillbaka till gruvlaven går jag över en plan yta som sviktar mycket lätt och mina steg låter annorlunda här. Jag läser senare att detta förmodligen är den nya, övertäckta stollen som jag går över. En stoll som är 300 meter djup. Fi fän.

Sluta inte läsa nu, för det kommer mer. Om man går en bit genom skogen kommer man till det stora gruvhålet. Stängslet är lätt forcerat och man kan gå uppe på kanten runt hålet. Det är långt ner till botten och sidorna är branta. Ickorrbotten är ingen plats för hariga utforskare.

Jag är på väg bort från platsen när jag kommer ihåg att det ska finnas någon typ av ruiner här. Alltså stannar jag bilen vid en stig som leder in i skogen. Vilket lyckokast. Skogen visar sig krylla av gamla byggnader av olika storlek. Det finns ett riktigt ruggigt hus ganska nära väggen där taket är kvar. Jag går in och tvingas som vanligt lysa upp beckmörkret med blixten på kameran. Det är trångt, sunkigt och jag känner hur stora "flugor" flyger nära huvudet. Jag inser först senare att detta förmodligen är fladdermöss!

Ickorbottens gruva var en så kallad "tyskgruva". Här bröts det malm åt tyskarna under andra världskriget.