Infarten till Siggebohyttegruvan ligger i en kurva i slutet av en lång och mycket brant backe. Vi missar infarten första gången vi passerar och måste åka längst ner i backen för att vända och sedan åka tillbaka samma väg. Vägen in till gruvan är en skogsväg! Jag som har så dålig erfarenhet av skogsvägar. Den här vägen är precis som de andra med en hög gräsbevuxen kant mitt i vägen där vad som helst kan ligga dolt. Till exempel stora stenar som har sönder bilens undersida. Vi kommer ut på en öppen yta där det finns plats att ställa bilen. Bilens undersida klarade sig den här gången. Det är ganska varmt och vi ställer bilen i skuggan.
Siggebohyttegruvan består av en lång vattenfylld ravin som ringlar fram genom skogen. Längst upp i skogsbacken hittar vi ett mindre gruvhål som är fyllt med stockar som sticker rakt upp. Det liknar ett översvämmat timmerfort i miniatyr.
Jag letar förtvivlat efter ett dagbrott men får till slut inse att detta inte är den typen av gruva som har ett dagbrott. På andra sidan av den öppna platsen där vi ställt bilen ligger en slagghög. Vi hittar även en liten stenkällare som har använts som krutförråd. Detta är första gången jag hittar ett krutförråd av detta slag.
Det är nästan lika svårt att köra ut på stora vägen från skogsvägen när vi lämnar gruvan som när vi kom. Man ser bra uppåt vägen men nerför vägen är sikten skymd av en kurva. Det går i alla fall bra och vi fortsätter till Uskavi stenbrott.