Jag kommer precis ifrån Stribergs gruvfält. Det besöket visade sig bli riktigt bra. Jag har dock lämnat efter mig en outforskad tunnel. Det känns inte bra och jag skulle egentligen åka tillbaka och kolla vart tunneln leder. Jag passar på att spana in Karls Schakt sålänge. Det är någon sorts verksamhet på platsen och snart hör jag hammarslag. En bilmekaniker huserar med sin verksamhet i en av dem gamla gruvbyggnaderna. Två hundar skäller och jag ser att de är kopplade. Jag ger mig till känna men håller ett litet avstånd till hundarna.
Mannen som håller till på platsen visar sig vara riktigt trevlig och vi pratar en stund. Han har utforskat det stora gruvhuset men kan berätta att det inte är helt säkert att gå in där. Han har även varit uppe på taket och utsikten därifrån är mycket fin. Huset står i mittpunkten av Striberg och lantmätaren har tydligen spenderat ganska mycket tid uppe på taket. Jag får även veta att den ingenjör som var med och byggde upp platsen var något av en nytänkare. Han byggde trappor och golv med inbyggd värme så att gruvarbetarna inte skulle dra in in en massa snö och halka på vintern. Mannen tipsar mig om att det går att gå in i en av transporttunnlarna. Han verkar veta en hel del så jag frågar om han vet något om den outforskade tunneln på Stribergs gruvfält. Det är en servicetunnel och den leder egentligen inte någonstans utan tar helt enkelt slut några hundra meter in i berget. Aha, jag inser att det vore kriminellt att inte åka tillbaka dit och göra klart jobbet. Dags alltså att återvända till Stribergs gruvfält.