Jag har precis varit i Motala och tittat på en gammal järnvägsbro. Det är i början på maj. Regnet hänger i luften. Inga problem alltså att parkera precis vid slottet. Det står inte många bilar här idag. Jag gissar att situationen är helt annorlunda en sommardag i juli. Det är gott om bojar i vallgraven, men inte en enda båt. Bra tillfälle att fota slottet alltså. Det börjar regna och jag sitter kvar i bilen och äter två mackor.
Jag sitter på dotterns karateträning när jag skriver det här. Hela klassen gör en kata tillsammans. En kata är ett särskilt rörelsemönster som ska utförs med stor koncentration och kontroll. Snart kommer tre sparkar följt av ett "kiai". Ett kiai är ett vrål som en utövare skriker ur sig vid vissa specifika ställen i rörelsemönstret. Hela gruppen rör sig mot bänken där jag sitter. Jag sitter med datorn i knät men lyckas ändå sticka in fingrarna i öronen. Oj, det skulle jag inte ha gjort. Självaste Sensei himself kommenterar detta och alla ögon i gympasalen riktas mot mig. Efter det utför man extra träning på just denna del i katan och ett flertal kiais riktas åt mitt håll Jag har inte fingrarna i öronen den här gången.
Åter till Vadstena. Det är omöjligt att passera Vadstena utan att titta slottet. Det är magnifikt. Det är både stort, väl bevarat och kategoriskt för hur ett slott ska se ut. Det finns en vallgrav. Det finns tinnar och torn. Ett riktigt sagoslott. Av den lite grövre varianten. Jag inser att det går att besöka slottet. Jag inser även att jag inte kommer att ha tid med det. Ett val måste göras och ett beslut måste fattas. Om jag ska hinna fota Omberg idag så får slottet stryka på foten. Jag undrar om jag kan övertala dottern att besöka slottet nu i sommar?