Nyköpings hus – juni 2019
Foto
Slott
Jag har haft Nyköpingshus på min fototurslista sedan förra sommaren. Det hade varit lätt att slinka in till Nyköping på vägen upp från en foto tur i södra Sverige. I praktiken är det dock aldrig så lätt. Bättre då att planera upp en heldag och bränna av alla ställen runt Nyköping på en gång. Det finns en parkering alldeles i anslutning till borgen. Tack Nyköping. Ingen idé att göra det svårare än vad det behöver vara. Det är nästan fullt på parkeringen men jag backar in på en plats där det är skugga. Solen skiner och det är hyfsat varmt.
Nyköpingshus är en märklig byggnad. Är det en herrgård, en borg eller ett slott? Det verkar som att byggnaden försöker vara dessa tre saker samtidigt. Man får en känsla av att man lagt till nya partier till byggnaden allteftersom. Jag kommer in från sidan och där finns en mindre borggård med en herrgårdsliknande byggnad. Hade jag gått in genom den stora porten hade jag kommit in på en annan, mycket större borggård. Det finns ett museum och det är gratis att gå in. Det är mörkt och svalt därinne. Museet ligger på flera våningar och vägen upp går via ett torn med en spiraltrappa i sten. En klassisk slottstrappa. Här har man valt att lysa upp trappan med färgade lampor, rött, gröngult och blått. Jag stannar inte så länge på museet. Det är ett jättefint museum men jag är här för att fota. Jag går ut igen och fortsätter västerut genom den delen av slottet som jag förmodar är äldst.
Det sitter en kille på bron som leder över vallgraven och han undrar om han ska flytta på sig. Den frågan hade jag aldrig någonsin fått i Stockholm. Jag säger att det är lugnt, sitt kvar du. Jag fortsätter runt slottet och upptäcker att kanalen går nedanför slottets norra sida. Här står en pappa och en son och fiskar. En liten radio spelar musik. Jag fortsätter och snart är jag uppe på den stora gräsmattan framför slottet. Det är dags för en bild som kan rama in hela härligheten. Tyvärr sitter det ett ungt par precis i vägen och jag tvingas kompromissa. Det blir en bild lite från sidan och jag får inte med allt det som jag vill ha med i bilden. Tur att man har en 17 mm:s vidvinkel på kameran. Nu ska jag fota Kilakastalen. När jag kommer dit visar det sig att det bokstavligt talat sitter folk på objektet som jag tänker fota.
