Som jag har letat efter Eksjöhovgårds slottsruin! Fast jag har tyvärr inte vetat om att det var just denna slottsruin som jag letat efter. Jag passerade redan 2011 en slottsruin någonstans i Sverige och glömde sedan bort var den låg någonstans. 2011 hade jag ännu inte börjat fota slottsruiner. I år har jag och dottern varit på semester i Skåne och på vägen hem till storstan ska vi övernatta hos en släkting i Småland. Jag upptäcker alltså ruinen av en slump när vi passerar Sävsjö. Dottern surar och vill sitta kvar i bilen. Efter lite övertalning följer hon dock med. Det är en ovanligt fin ruin. Det enda som saknas är i princip, tak, golv, dörrar och fönster. Dottern får snart upp humöret och klättrar upp på allehanda murar av avsatser.
Klockan har hunnit bli en bra bit efter lunch när vi fortsätter till min fasters mans gamla kvarn. Jag har slarvat lite när jag tagit ut vägen till min släkting och den sista biten är det grusväg som gäller. Flera gånger behöver vi tvärstanna eller rent av backa för det ser ut som att vägen plötsligt slutar på en gårdsplan.
Vi har vår katt med oss i bilen och när vi kommer fram så visar det sig att min fasters man har en nästan exakt likadan orange katt som vi har. Katterna morrar åt varandra men vår betydligt yngre katt viker till slut undan och lämnar plats för den äldre katten.
Min fasters man bor i en stor gammal kvarn. Vi brukar passera här och sova över en natt på vägen hem från Skåne. Min fasters man bygger hela tiden om och nytt för i år är ett sällskapsrum som ligger alldeles ovanför kanalen nedanför ett av fallen. Det är ett mycket fint rum med stora fönster åt tre väderstreck. Vi äter goda korvar till middag och tar en promenad runt den damm som ligger ovanför fallen. Vi passar på att klappa min fasters mans ”låne-får”. Sommarens skånetripp är nu över och nästa dag åker vi hemåt igen.