Oj, vad många gånger jag har passerat Ekolsunds slott utan att stanna. Det var helt nyligen som jag fick reda på att slottet är ett besöksslott. Det är alltså ett slott som till viss del är öppet för allmänheten. Detta gäller dock endast slottsparken. But that´s good enough for me. Jag parkerar vid värdshuset som ligger nere vid stora vägen. Det är helt tomt på parkeringen. När jag står där och kittar med stativ och kamera kör en bil till in på parkeringen. Två människor kliver ur den andra bilen. De ger ett förvirrat intryck. De fotar med mobilen och undersöker värdshuset. Ska de äta på värdshuset? Ser de inte att det är tokstängt?
En brant isbelagd backe leder upp till slottet. Jag stannar till vid en gammal hästvagn. Där ligger även någon form av avlastningsplats. Högar med tegelpannor och annan bråte ligger lite huller om buller. Jag tittar ner mot parkeringen och ser att det förvirrade paret verkar ha bestämt sig för en promenad. De går dock inte upp till slottet.
Det tar ett tag innan jag blir klok på Ekolsunds slott. Slottet består inte av en, utan två stora huvudbyggnader. De knyts ihop av en halvcirkelformad byggnad som ligger bakom och mellan slottsbyggnaderna. Jag gissar att detta hus en gång i tiden innehöll stall och bostäder åt tjänstefolket. Idag verkar det pågå någon form av konferens där inne. Jag hör röster innifrån byggnaden.
Det är förbannat halt på marken. Det ligger även stora snöhögar på alldeles fel ställen. Jag börjar bli hjärtligt trött på snön. Den ställer till det för mig när jag ska fota. Två gånger måste jag stanna och tömma skorna på snö. Jag bävar inför tanken på att ta mig ner för den isbelagda vägen som leder ner till bilen. Men det går bra. Jag tar det piano. Det förvirrade paret har åkt. Värdshuset är fortfarande stängt. Jag sätter kurs hemmåt.