Tyresta nationalpark - oktober 2018

Foto

Natur

Under alla dessa år som jag tillhört storstaden Stockholm så har jag inte en enda gång besökt Tyresta nationalpark. Är inte det märkligt? Det är en söndag i mitten av oktober och solen strålar från en klarblå himmel. Det är varmt idag, hela 17 grader! Jag börjar dagen med att besöka återvinningen vid Bromma flygplats. Ett 20 minuters sorterande inleds. Jag har glömt hur man sorterar och det blir jag straffad för. Mjuk plast på ett ställe och hård plast på ett annat ställe. Jag som trodde att jag hade koll när jag packade mina lådor med skräp. Icke så. När jag är klar sätter jag kursen söderut.

Det finns ingen skylt till nationalparken uppe vid Nynäsvägen. Man måste alltså veta var man ska köra av för att komma till Tyresta. Det är mycket bilar på den smala vägen ner till Tyresta och jag börjar ana oråd. Det finns två stora parkeringar vid parken och båda två är fulla! Jag har under hela min aktiva tid som naturfotointresserad hobbyfotograf aldrig sett på maken. Är hela Stockholm här idag? Det verkar så. Jag lyckas ändå hitta en plats så nära parken man kan komma. Jag parkerar alltså som en tvättäkta stockholmare.

Jag är villrådig och vet inte var jag ska börja någonstans. Så mycket vet jag i alla fall att parken är stor. En snabb titt på parkens översiktskarta gör mig inte mer beslutsam. Men det spelar ingen roll. Jag följer efter alla andra. Jag har inte gått långt när jag ser en skylt till "Urskogen". Strålande, let´s go to "Urskogen". Det finns en stig genom urskogen som är 2 km lång. Jag ger mig iväg men blir snart lite besviken. Hm… Kallar de det här för urskog? Det är låga träd och berghällar. Detta liknar inte en urskog. Vill man se urskog kan jag rekommendera Fiby urskog eller Norra Kvills nationalpark. Jag försöker dock göra det bästa av situationen. Efter ca en halv timme är jag nästan tillbaka där jag började. Nu kan jag antingen gå ner till den närmaste sjön eller vända tillbaka till parkeringen. Det är massor med folk på vägen och jag börjar räkna på att det kommer att bli lite för långt att gå. Jag har inte ätit lunch och klockan börjar bli mycket. Jag går tillbaka. Jag får åka hit igen och stödfota.

Jag vill ta ett sista kort på ett par skyltar som står där så fint framför en kal åker. Plötsligt hör jag orden: excuse me, excuse me, do you speak english? Jag vänder mig om och ser att en grupp personer har närmat sig mig bakifrån. De är engelsmän och de vill ställa några frågor om parken. Den självpåtagna ledaren visar stolt upp två mindre kameraväskor. Han har precis varit och köpt en ny kamerautrustning och de vill han nu få användning för. Jag antar att jag ser ut att vara rätt person att fråga där jag står med mitt stativ och min systemkamera. Jag berättar att detta är mitt första besök i Tyresta. De vill i alla fall besöka en sjö. Jag som har varit oräkneliga gånger i England vet hur ovanliga sjöar är i England. Jag pekar i den riktning som jag kom ifrån. Följ folkströmmen så kommer ni till en liten sjö. Det är bilkö på vägen ut från parkområdet.