Bosporen Istanbul - mars 2013

Foto

Natur

Vi är i Istanbul med jobbet. Det är precis lagom varmt för att knata runt i en stad. Vi är ett gäng som vill åka över till den andra sidan av Bosporen. Den andra sidan ligger i Asien. Det är några av oss som aldrig har varit i Asien. Vi haffar två taxibilar och ger oss i väg. Vår taxichaufför är en stor, stöddig typ som kör som en galning. Vi är alla övertygade om att karln måste ha rymt från en anstalt. Han vill helt enkelt inte leva. Dörren på passagerarsidan fram går inte att stänga ordentligt. Där sitter Henke och svettas och försöker låtsas som att det regnar. Det är en bit att åka från Galatasaray till den andra sidan. Vi noterar att taxichaffisen "missar" den första bron över vattnet. Jaha, nu blir vi blåsta på pengar. Det är helt hopplöst att åka taxi i Istanbul. Man blir lurad i princip varenda gång man sätter sig i en taxi. Chaufförerna pratar inte heller engelska.

Vi anländer till den andra sidan och vi måste betala ungefär det dubbla mot vad vi förväntat oss. Vi tumlar ut ur bilen och går mot den andra taxibilen. Nu visar det sig att vårt gäng kommit undan billigt. Det andra gänget i den andra bilen har råkat mycket värre ut. Den taxichaffisen lyckades nämligen "trolla bort" den första betalningen som räcktes fram. Han gjorde något med handen så att sedlarna försvann samtidigt som munnen gick på högvarv. Allt för att förvirra och distrahera. Någon minut senare vill han ha betalt igen som om ingenting har hänt. Stämningen i bilen blev snabbt hotfull och gänget i bilen betalar alltså en andra gång bara för att komma därifrån. Båda betalningarna till ett överpris. Det ironiska är att det står en polisbil alldeles i närheten. Gänget i bilen är rädda för att taxichaffisen ska tillkalla polisen och anklaga dem för att de inte betalar för resan. Vi får senare veta att detta förmodligen var en ogrundat räddsla. Polisen i Istanbul är väl medveten om att taxibranschen fuskar och de ligger på för att sätta dit tjuvaktiga chaufförer. Trist. Vi bestämmer oss för att ta båten tillbaka. För att komma till båten måste vi gå en bra bit längs stranden. Det har vi absolut inget emot. Vi har ingen, ingen, ingen lust att sätta oss i en taxi i Istanbul igen.