Broängarnas naturreservat - juni 2025
Foto
Natur
Det är söndag och det spritter lite i benen. Vart ska jag åka idag? Min dotter var i Vaxholm kvällen innan och tältade med några vänner. Hon åkte hem tidigt på morgonen för det var för kallt i tältet. Hon är helt slut idag och vill inte följa med.
Jag går in på min Google karta med ställen jag tänker besöka men hittar inget som ligger nära och som känns lockande. Mina ögon vandrar över kartan och jag kommer att tänka på Broängarnas naturreservat som ligger i Bro norr om Stockholm. Jag har varit i det reservatet en gång tidigare men inte riktigt kommit rätt. Dags för ett nytt besök.
Den här gången hittar jag reservatets parkering på Google Maps och vägen dit går utan problem. Det blåser kraftigt idag men solen skiner. Jag tar på mig mina kängor som är som kängor och stövlar på samma gång. Jag ser redan från parkeringen att reservatet är fyllt med områden med högt gräs. Jag hinner gå ca 30 meter innan jag kommer ihåg att mina skor inte är sköna att gå i. Tillbaka till bilen och byta till skönare skor.
Nu följer en period av mer eller mindre förvirring. Det är ytterst otydligt vad som är reservat och vad som är betesmark. Det är också oklart var man ska gå. Det finns inga stigar, och om man som jag väljer fel väg från början finns det inte heller några markeringar som visar åt vilket hål man ska gå. Jag passerar några övergivna tennisbanor, knatar över betesmark och kommer till en bro som jag misstänker är specialtillverkad för kreatur. Nu hittar jag några orangefärgade markeringar men det finns fortfarande inga stigar och gräset är till större delen midjehögt. Jag passerar ännu en kohage och tar mig upp i ett område med skog och klippor. Jag tittar helt enkelt på Google Maps för att se var jag är.
Till slut börjar jag närma mig Mälarens svalkande vatten. Det finns en långsmal udde längst bort i reservatet som jag vill besöka. När jag kommer dit ser jag att en liten kanal spärrar vägen ut till udden. Vegetationen är tät och jag begränsar min kontakt med buskar så mycket det går på grund av fästingrisken.
Ok, ingen udde alltså. Då får det bli fågeltornet i stället som tydligen ska ligga alldeles vid vattnet. Men var ligger fågeltornet? Jag kollar på Google Maps och ger mig i väg. Förvirringen är fortfarande stor, det är tät växtlighet, ko stängsel och små kanaler som ideligen är i vägen. Till slut kommer jag upp på en liten kulle och ser dels fågeltornet i fjärran, dels en golfbana!
Jag ser en ensam man komma emot mig längre ner på ängen. Han plöjer en väg genom hög vass. Han bär på ett gigantiskt stativ. Jag börjar gå och vi möts halvvägs. Vi småpratar en stund och han säger att detta måste vara ett av de mest ogästvänliga naturreservat som han besökt. Jag håller såklart med, jag ju tänkt exakt samma sak. Han har varit ända ute vid fågeltornet och berättar för mig hur jag ska gå för att komma dit. Där vi står är det allt annat än tydligt hur man tar sig dit, trots att vi ser tornet från vår plats.
Mannen ger sig i väg åt ett håll och jag fortsätter mot tornet. Den sista biten går genom högt gräs och vass. Otroligt nog är marken under vassen torr. Den absolut sista biten går genom en skogsdunge och till sist kommer jag fram till tornet som är ett av de större jag sett. Jag går upp till översta våningen som har en fantastisk utsikt över Mälaren. Det svalkar skönt och jag är glad att det blåser idag.
Efter en vilostund är det dags att gå tillbaka till bilen och jag behöver gå lika långt tillbaka som jag gick hit. Senare räknar jag ut att jag måste gått nästan 5 km under besöket. Det spritter i alla fall inte i benen längre.
