Rösaringsåsens naturreservat, Bro - november 2023
Foto
Natur
Jag har varit sjukt trött den senaste tiden och det har inte blivit mycket fotande. Men det finns en grotta i Bålsta som heter rövargrottan som jag ändå vill titta på. Och till Bålsta orkar jag nog ta mig till. Efter lite studier av platsen på Google Maps ser det ut som att finns en bom som spärrar av den grusväg som leder fram till grottan. Mycket riktigt, när jag kommer dit kan jag konstatera bommens ogenomträngliga verklighet. Jag har under det senaste året sett en trend som jag starkt ogillar. Trenden handlar om privat mark och framför allt om vägbommar. Vi har en allemansrätt i Sverige som alltmer begränsas genom att de vägar som leder till naturområden spärras av. I framför allt Stockholmsområdet märks detta extra tydligt. Jag hindras gång på gång av vägbommar och tvingas ta fram plan B eller kanske till och med plan C!
Jag skulle kunna parkera bilen så att den typ nästan inte blockerar vägbommen och gå den sista sträckan fram till Rövargrottan. Jag vet dock inte det exakta läget för grottan och det ser ut som att jag även behöver korsa ett tåg spår för att komma dit. Plan B alltså, som är Rösaringsåsens naturreservat.
Bil och henne man sätter alltså kursen tillbaka mot Bro. Jag anländer till Bro och passerar ett helt nytt bostadsområde som jag aldrig sett förut och som ligger utanför det bebyggda Bro. Alldeles innan reservatet passerar jag genom en liten idyll med några gamla mycket fina sekelskiftesvillor. Alla husen är olika och det finns även några nyare hus som är byggda för att passa in i den gamla miljön.
Det sista huset längs den lilla grusvägen är en hästgård och de som bor där har gjort sig besväret att bygga några monster till farthinder. Stora vallar tvärs över vägen som och jag behöver gå ner på ettans växel för att inte bilen ska ta skada.
Det finns en parkeringsplats där reservatet börjar och det står en 7–8 bilar där när jag anländer.
Jag har kollat ut på Google Maps vilken väg jag ska gå för att komma till Rösaringarna. Det är cirka 1 km till mitt mål ifrån parkeringen. Jag stöter på lite folk på vägen och de rör sig ganska fritt i området. Halvvägs förvandlas stigen från en vanlig stig till alla stigars motorväg. Det är en gammal processionsgata som är bred och spikrak.
Det finns flera Rösaringar och de ser ungefär likadana ut. De är cirka 5–10 meter i diameter med många små stenar upplagda i ringar. Platsen ligger högt och man skymtar Mälaren i nordlig riktning över trädtopparna. Det är en speciell känsla på platsen som förstärks av den nedåtgående solen. Det är inte konstigt att platsen har haft en rituell betydelse under forntiden.
Jag återvänder med dottern några veckor senare. Det håller på att skymma när vi kommer fram till Rösaringarna och solen går ner i ett brandgult sken över Mälaren. Jag fryser något otroligt om mina händer och behöver låna dotterns lovikavantar i några minuter för att återfå värmen i fingrarna. Vi tar några kort med en gammal Canon S200 med 120 mm brännvidd men de blir inte mycket bättre än korten från våra mobiler.
