Ursvik - oktober 2017

Urban Exploration

Övrigt

Jag är på väg för att fotografera Solvalla och Bromstens gamla industriområde. Men först ska jag undersöka en sak. För tio år sedan, innan jag fick barn, brukade jag och min dotters mamma promenera i Ursvik. Det här var långt innan man börjat bygga i Ursvik. Jag hade hört talas om att det låg en militärbas inne i skogen någonstans. Det är lite konstigt att jag gick runt och tänkte på det. Det här var innan jag hade börjat med Urban Exploration. Vi gick den långa rundan på fem kilometer. Det var först i slutet av rundan som jag såg något inne i skogen bakom ett högt staket. Var det militärbasen som låg därinne? Jag trodde det. Det såg i alla fall spännande ut. Under åren som följde tänkte jag på att jag skulle ta mig in på området på något sätt och fota. Sedan glömde jag bort det.

Ett decenium senare återvänder jag till Ursvik. Det är nybyggda hus överallt och skogen är borta. Jag har inga särskilda förväntningar men jag hoppas i alla fall att basen är kvar och att det går att komma in på området. Jag har sett på Google Maps att basen torde ligga mer eller mindre direkt i anslutning till det nybyggda området. Bilen parkeras minst sagt slarvigt och jag rusar ut för att kolla lite snabbt. Kameror och värdesaker ligger kvar i bilen. Jag ska ju bara ut och kolla, väldigt snabbt. För jag ska ju egentligen fota i vid Solvalla och i Bromsten. Plötsligt ser jag ett hus inne bland träden som är helt nerklottrat. Det ser ut som ett gammalt logement. Kan detta stämma? Basen är kvar och dessutom övergiven? Jag är skeptiskt men detta måste undersökas. Jag återvänder till bilen och tar på mig stövlar och hämtar kamerorna.

Det visar sig att alla hus och logement är kvar. Alla dörrar är dock låsta. Jag hittar inte en enda skylt som påvisar att området är ett skyddsobjekt. Jag tänker på Karlsborg. Jag har aldrig sett så många skyddsobjektsskylar som i Karlsborg. Jag hittar en gammal lastkaj med en stor port av stål. Stora galler sitter framför porten. Jag vet att det ligger en bunker inne i berget. Om man bara kunde få komma in där! När jag senare tänker tillbaka på platsen så kommer jag fram till att området nog numera är i privat ägo. Det sista jag ser är en väg som sprängts fram i berget. På båda sidor av vägen sitter stora dörrar av stål. Jag väntar halvt om halvt att en av dörrarna ska öppnas och att Gordon Freeman tittar ut med ett hemlighetsfullt leende på läpparna.

• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
•