Leake St Graffiti Tunnel, London - feb 2026
Urban Exploration
Övrigt
Vi har äntligen kommit i väg på en resa utomlands och vi är fyra dagar i London på sportlovet. Jag har spenderat morgonen ensam med att gå runt Towern. I min plan fanns även ett besök till HMS Belfast med men jag beslutade att skippa fartyget helt och hållet. Bättre att ta det någon annan gång när jag har gott om tid. Jag tar mig gåendes från Towern till London Bridge Station via London Bridge. Även om London Bridge är en relativt ny bro så är detta det ställe där det först byggdes en bro över Themsen. Jag anländer till London Bridge Station och får leta rätt länge innan jag hittar en toalett. Tyvärr saknar många caféer och matinrättningar toalett i London, speciellt de mindre anrättningarna på de större tågstationerna.
Jag tar tunnelbanan ner till Waterloo och tar mig därifrån gåendes ner till Leake St Graffiti Tunnel. Tunneln är både hög, bred och lång. Det är redan mycket turister på plats. Det är alltså lagligt att måla graffiti här och jag passerar minst 7–8 personer som är i färd med att måla. Detta är en av de coolaste platser jag har besökt.
Efter besöket går jag upp till det engelska filminstitutet där dottern och pojkvännen befinner sig. Det finns en shop där med allehanda filmrelaterat innehåll och dotterns pojkvän har varit där i över en timme när jag kommer dit. Vi är alla hungriga men tyvärr så serverar inte filminstitutets restaurang någon mat just den dagen. Vi befinner oss alldeles vid Themsen och hittar utan problem en mexikansk restaurang alldeles i närheten.
Efter restaurangbesöket vill ungdomarna gå ner till graffititunneln. Dotterns pojkvän har faktiskt målat en och annan piece, och det har även undertecknad, erhm… Jag gör alltså mitt andra besök till tunneln den dagen.
Jag kommer att återvända en tredje gång till tunneln, den sista dagen, dagen då vi ska åka hem. Vi besökte Spitalfields kvällen innan där dotterns pojkvän skulle ha målat på en laglig graffitivägg men vi kom dit för sent och vi tvingades avbryta på grund av mörkret. På vägen dit hände dock följande. Vi står snällt och väntar på tunnelbanan på perrongen när en man plötsligt börjar gasta vilt. Vi snackar hela arsenalen med f-ordet, runda ord och det är högt. Det är små avbrott mellan harangerna av stötande ord och vi misstänker att det är fråga om Tourettes syndrom. Det håller på ett tag och folk skruvar på sig. Plötsligt börjar några skratta och nu verkar det som att det endast var någon form av skämt. Vi vet fortfarande inte, men det blir i alla fall tyst och sedan kommer tåget.
Dotterns pojkvän får i alla fall måla sin piece till slut och vi donerar färgen som blir över till några andra målare på platsen. Även dottern deltar med stor fröjd och jag lånar såklart en burk och drar min gamla tag på ett hemligt ställe.
