Tunåsen Uppsala - mars 2019
Urban Exploration
Övrigt
För några år sedan hade jag chef som bodde i Uppsala och han tipsade om några bassänger i betong norr om Uppsala. Jag förstod dock aldrig riktigt var dessa bassänger låg någonstans. Häromdagen kom ämnet upp vid en lunch på min nuvarande arbetsplats. En arbetskollega som bor i Uppsala visade på en karta var bassängerna ligger.
Jag åker förbi Uppsala på vägen hem från landet. Bilen lämnar tomten redan 9.30 på morgonen. Tunåsen ligger på andra sidan vägen sett från gamla F16 norr om Uppsala. Min vana trogen kör jag först förbi en av dem vägar som leder upp till åsen. Kan det bli fel brukar det bli det. Jag vänder och kör tillbaka. Jag parkerar i en rätt brant backe och måste åka tillbaka en bit för att ta sats så att jag kommer uppför backen.
Tunåsen är tydligen Uppsalas högsta punkt. Det tar mig ca 3 minuter att gå upp till toppen. Det finns en liten ramp i trä uppe på krönet och där går jag upp. En ensam människa med en hund kommer traskande från norr. Hon, är det en hon? Fortsätter över kullen söderut.
Nu till dammarna. Jag har sett ett flygfoto över platsen och dammarna ligger utspridda bredvid varandra i formen av en stor solfjäder. Det är dock svårt att få till en överblicksbild nere på marken. Jag vill få in flera dammar i en och samma bild. Jag konstaterar att det är höjdskillnaden dammarna sinsemellan som ställer till det. Snart ger jag upp och fokuserar istället på en skylt som anvisar att det en gång i tiden låg ett sandbrott här. Plötsligt närmar sig damen med hunden. Hon har tagit den andra vägen runt kullen och nu korsas våra vägar. Jag går in i skogen för att undersöka sandbrottet. Jag skrämmer upp en hare och kommer in på en stor avlastningsplats som är fylld med bråte. Där är också damen med hunden igen. Hon tror nog att jag förföljer henne. Det känns lite olustigt för vi är de enda två människorna på hela kullen. Sandbrottet är borta sedan länge och jag återvänder till dammarna. På tillbakavägen ser jag en ekorre som hoppar från träd till träd.
Det snöar kraftigt och flingorna kommer från sidan. Jag håller kameran med objektivet nedåt. Jag vill undvika att få vatten på linsen. Efter ett tag blir kameran blöt och jag trycker upp den i armhålan. Detta hjälper dock inte nämnvärt, så det hela slutar med att jag baxar in hela kameran innanför jackan. Det är först senare som jag kommer på att jag redan har en lösning för situationer som den här. Lösningen är att använda ett överdragsskydd för väskor. De brukar ligga i ett litet fodral och ser ut som en mycket liten sovsäck. Man har fodralet löst draperat över kameran som hänger på axeln eller runt halsen. När man behöver ta ett kort drar man helt enkelt fram kameran ur fodralet och när man är klar åker kameran tillbaka in under fodralet. Det måste vara lätt att ta ett kort. Minsta motstånd hämmar kreativiteten när man är ute i snö eller regn.
Det finns en stor kran i varje damm som sakta fyller dammen med vatten. Detta vatten tas från Fyrisån och kommer i slutändan att strömma ut ur någon Uppsalabos vattenkran hemma i huset. Jag avslutar med att ta en film av en av kranarna. Nu tillbaka till storstaden i söder.
