Jerlovs observatorium - augusti 2019
Urban Exploration
Övrigt
Jag var och letade efter Jerlovs Observatorium för några år sedan. Jag visste ungefär var det låg men inte exakt. Den ena grusvägen tog över efter den andra. Det tog nog nästan en timme innan jag till slut gav upp. Den här gången har jag lokaliserat observatoriet på Google Maps. Det hade varit helt omöjligt för mig att hitta till platsen den första gången. Observatoriet ligger nämligen långt inne i skogen. Skogsvägen, nej inte en grusväg, en skogsväg, spärras dessutom effektivt av av en vägbom. Det finns ingen plats att parkera framför väg-bommen. Jag lyckas tillslut ställa upp bilen något så när i diket så att en bil kan passera. Inte för att jag tror att det passerar så mycket bilar här.
Jag ger mig iväg på skogsvägen med ryggsäcken på ryggen. Detta är det sista stoppet på årets fotoresa. När jag är klar här ska jag fortsätta upp till huvudstaden. Jag har gått några hundra meter när jag hör en bil. Seriöst! Hur ofta kan det köra in bilar på den här lilla skogsvägen? Då slår det mig, det är säkert någon arg markägare som har sett mig köra in på skogsvägen och nu ska jag köras bort. Hjärtat börjar slå lite snabbare och jag funderar på om jag ska vända om direkt och konfrontera min eventuella förföljare. Nej, det är bättre att fortsätta och åberopa allemansrätten om det skulle bli tjafs. Jag traskar vidare. Om det är någon som vill köra bort mig får dem ta mig först. Det är ca en halv till en kilometer från väg-bommen till observatoriet. Vägen jag går på heter Vintergatan. Det är Jerlov själv som döpt den till det. Jag kommer fram till observatoriet. Byggnaden är rätt sliten vid det här laget. Den nedre öppna delen av byggnaden verkar användas till förvaring av någon lokal bonde. Byggnaden har en trappa på utsidan av huskroppen. Där trappan slutar sitter en stor plåtdörr. Och den är öppen! Halleluja. Första våningsplanet är i princip tomt. Jag förmodar att byggnaden har fungerat som en sorts plattform för den observatoriebyggnad som finns längst upp på taket. Färden fortsätter uppåt. När jag når det andra våningsplanet tar det stopp. För att komma vidare till trappan som leder upp till taket måste jag först passera en smal passage belagd med stålnätsgolv. Why!? Jag vet inte hur ofta jag stöter på underlag av detta slag. Löst liggande plattor av kraftigt stålnät. I hate them! My precious, we hate them! Jag har redan sett bilder på webben som visar hur det ser ut uppe på taket. Det lilla huset där den astronomiska utrustningen tidigare fanns är tomt sedan länge. Stressen river i mig. Jag är höjdrädd, en eventuell markägare kan dyka upp när som helst och jag ska köra upp till Stockholm samma dag. Färden uppåt avbryts och jag återvänder samma som jag kom. De bilder jag redan har tagit räcker gått. Vilken äventyrare man är. Jag möter inte en själ på vägen tillbaka till bilen. What the fork!
