Jag är på gruvresa i Österåker. Jag har besökt Isättragruvan. Jag har försökt att besöka Härsbackagruvan men den låg på privat mark. Kontanterna i fickan skulle ha använts för att muta mig in på området. Men jag pallade helt enkelt inte. Efter det kunde jag konstatera att gruvan i Lervik var igenfylld. Det är alltså med en viss brist på tillförsikt som jag närmar mig gruvan i Svinninge sydväst om Åkersberga. Ve och fasa. Även den här gruvan ligger på privat mark. Det finns skyltar uppsatta som påvisar att detta är privat mark. Fast detta kan inte stämma. Jag har redan kollat av tomtgränserna på hitta.se och själva dagbrottet ligger inte på privat mark. Det ligger mittemellan två tomter. Det förefaller som om markägarna tycker att dagbrottet är deras egen lilla privata damm. Fast jag bryr jag mig inte. Jag stannar helt enkelt bilen mitt på vägen, och går sedan ner till dagbrottet som bara ligger ett stenkast bort.
Det är ett ovanligt vackert dagbrott. Kanske det snyggaste jag någonsin sett. Ytan är delvis täckt av gröna växter. Vattnet har nästan samma färg som den man brukar se i gamla vattenfyllda stenbrott. Den röda graniten skimrar i olika rosa nyanser och den gröna mossan kompletterar fint. Oj, här skulle man vilja stanna ett tag och njuta. Men bilen står fult till och snart kommer väl något sur jävel och undrar vad jag gör här. Underbart är kort och i det här fallet mycket kort. Jag knatar tillbaka till bilen och kör vidare till Arninge. Jag ska fota Västra Arninge fortet. Det är det enda fortet i den norra försvarslinjen som jag ännu inte besökt.