Jag är på väg från Hofors till Hedemora. Jag vet att jag varit och snurrat runt i de här trakterna förrut. På något sätt har jag lyckats missa Långshyttan. Norr om Långshyttan ligger Rällingsberg. Rällingsberg är ett sådant ställe som dyker upp på vägen. Man har inte kollat upp det i förväg. Man har inga planer på att åka dit. Man har överhuvudtaget ingen aning om att det existerar. Jag blir alltid lite glad när det dyker upp ställen på det här sättet. Det blir som en bonus. Leta fram tre ställen och få ett på köpet.
Rällingsbergs gruva har ett lagom stort dagbrott. Vattenfyllt såklart. Det står några gamla hus på området. Jag ser framför mig en lång period av långsamt förfall. Som om den vakande hand som en gång brydde sig om platsen har lämnat området.
Det finns några nakna betongstrukturer på området. Det är resterna av gruvverksamheten. Betongen har en oerhört fin patina. För en gångs skull kan jag känna att här kommer HDR-inställningen i kameran till sin full rätt. Fast jag brukar fixa min HDR i Lightroom.
Två familjer anländer till platsen i varsin bil. En tonårstjej visar intresse och tar till och med några kort. Hur kommer det sig att jag så sällan ser människor som fotar på de platser jag besöker? Fotointresset i sverige är enormt. Alla fotar. Varenda jävel. Men var är dem?