Jag är klar med min fotoresa för sommaren 2017. Jag har precis besökt några gruvor i Striberg och ska nu åka tillbaka till Stockholm. Då ser jag skylten till Konungastollen. Det är bara 7 km dit så jag tänker att det är lika bra att passa på att åka dit när jag ändå är i trakten. Jag missar avfarten och ska precis vända tillbaka när jag ser en ytterligare en skylt till området. Denna skylt är dock till viss del övermålad. Jag åker ändå in på vägen som inte är mycket mer än en skogsväg. Vägen slutar på en plats där jag nätt och jämt kan vända bilen. Det finns några bord och stolar och ett utedass. Platsen verkar dock inte vara underhållen längre. Gräset är inte klippt och några träd har fallit som ingen har tagit hand om.
Konungastollen gör inte skäl för sitt namn. Det är inget kungligt alls med den gamla och trånga stollen som jag inte ens vill gå in i. Kanske har jag blivit lite bortskämd efter att ha besökt så många fina gruvor den här sommaren. Dörren till stollen är stängd men inte låst. Jag stänger dören efter mig igen.
Jag åker tillbaka till den "riktiga" skylten och parkerar bilen. Det finns ett antal dagbrott på platsen och naturen i området är vackert. Jag äter en snabb lunch bestående av bönor och rågfras med mjölk. Diabetesmat igen. Jag har avverkat alla stora dagbrott och ska precis gå ner till Konungastollen. Då möter jag ett äldre par som kan upplysa om att Konungastollen är stängd. Jaha, det var ju tråkigt men jag fortsätter ändå. Halvvägs genom skogen slår det mig. Men vänta lite nu! Konungastollen måste ju vara platsen som jag var på först. Någon har målat över den andra skylten för att istället leda folk till platsen från ett annat håll. Jag vänder omedelbart och sätter sedan kurs mot Stockholm.