Jag har varit på några ställen redan idag och detta är det sista stället jag besöker. Det är eftemiddag och solen ligger lågt och kastar långa skuggor. Stollberget ligger högt och detta ökar ytterligare till att försvåra fotograferandet. Hårt, blått ljus i skuggorna varvat med sendags gult där solen träffar berget. Lägg till detta ett skarpt solljus som träffar antingen rakt i ryggen eller i ansiktet. Jag inser att jag borde ha börjat dagen med att fota här. Tröttheten sänker sig som en stor våt matta över både sinne och kreativitet. Det är nu man faller tillbaka på rutin. Upp med kameran, ta några snabba, justera, ta några snabba till. Jag är helt ensam sånär som på två cyklister. De beger sig av precis när jag börjar gå upp mot toppen av berget. Här står ett utsiktstorn som man beträder på egen risk. Jisses, om de som skrev den lappen visste var jag har varit tidigare idag!
Fortsätter förbi avspärrningarna. Det måste man göra om man ska få inte bara bilder utan också bra bilder. Passerar en liten vattenfylld stoll och fortsätter nerför berget på andra sidan. Här finns en ravin med en gruvgång som påbörjats men snabbt övergivits. Jag försöker få ordning på färgerna som sticker iväg åt alla håll. Fortsätter sedan runt berget och hittar den officiella ingången till gruvan. En liten trädörr i berget som går att öppna. Innanför dörren finns öppningen till en riktig gammal westerngruva! En ny dörr och den är givetvis låst. Nevermind. Jag känner hur ett måste gör sig påminnt. En toalett, och det snart. Jag halvspringer tillbaka till bilen och passerar den för jag har sett några hus på vägen upp. Kanske finns det en toa där? JO FÖR I HELVETE! Ett klassiskt gammalt utedass. Dagen är räddad.