Jag har precis lämnat Morfars ort i Horndal och är väl egentligen mest intresserad av att komma ifrån grusvägarna och ut på en vettig asfalterad väg. Jag har besökt två ställen för dagen och börjar tappa lite i motivation. Jag har redan ratat Bensåsens gruvor. Jag skulle ha behövt gå 3–4 km i djup snö med skare i skogen för att komma dit. Jag börjar närma mig civilisationen igen då ser jag plötsligt en träskylt som det står Jelkgruvan på. Hör och häpnad är jag nästan på väg att köra förbi skylten. Vad är det som hänt med mig? Så trött och gammal kan jag väl ändå inte vara? Jag stannar bilen och tänker igenom situationen. Hur långt tid kan det ta att kolla lite snabbt? Ut ur bilen och på med stövlarna. Har jag inte sett någon gruva efter 200 meter så vänder jag tillbaka till bilen. Jag behöver inte gå längre än 200 meter för gruvan ligger alldeles i närheten. Vilken tur. Jag hittar ett gruvhål med staket runt om. Själva stollen verkar inte så djup men det är svårt att se för det är snö och en massa bråte nere i hålet.
Resterna av flera byggnader finns i området. Det verkar ha funnits någon anordning som flyttat mineral ifrån gruvan ner till den sjö, Stora Jälken, som ligger endast ett stenkast ifrån gruvområdet. Det enda som återstår av byggnaderna är grunden eller väggarna. Men ändå, alla gruvor som hittas av en slump är en bonus. Det ligger några döskallar uppradade på en av husgrunderna. Jag förmodar att detta är resterna från älgar? De ser rätt stora ut och jag kan inte komma på något annat djur som man jagar som kan generera så här stora skallar.
Jag tar mig ner till sjön men hittar inget mer av intresse. På vägen tillbaka till bilen hittar jag älgspillning som det nästan ryker ifrån. Kopplingen till de uppradade döskallarna faller sig naturligt till rätta i mitt stilla sinne.