Vretafortet, Värmdö - december 2020
Foto
Fort
Det har regnat och varit mulet i flera veckor. Det har knappt gått att skönja solen bakom molnen i hela december. En allmän nedstämdhet har smugit sig in bland kollegorna på jobbet. Folk är trötta på Covid, isolering och nu även konstant mörker! Vissa människor gillar inte heller att jobba hemma och jag misstänker att julledigheten når en rekordnivå i år.
Jag och dottern brukar gå ner till den lokala krogen och äta rätt ofta. Det är ett lugnt ställe för de lokala talangerna sitter på puben bredvid. Ibland är vi helt själva på restaurangen. När vi var nere en lunch en vardag mitt i julledigheten så var det faktiskt lite folk på krogen. Jag halvlyssnade lite på en bullrig familj som satt i närheten och det pratades om Sälen. Backarna är öppna i år och den varelse som heter människan har som vanligt drabbats av masspsykos. Alla har fått samma idé och alla ska göra samma sak samtidigt. Halva Sverige har åkt till fjällen och det är folk överallt. Som att av misstag åka in i en Sune film och sedan inte hitta ut igen. Jag såg ett inslag på Youtube om Åre och det var monsterliftköer i backarna.
Nåväl, denna regniga och mulna lördag är jag på Värmdö och fotar fort, bunkrar och laguner. Vretafortet ligger alldeles i närheten av Atomlagret. Jag har redan sett fortet från luften på google maps och det ser maffigt ut. Jag promenerar upp till fortet från Atomlagret och jag har inga speciella förväntningar. Skogsvägen som leder in till fortet pryds av en betonggrund. Det är helt sannolikt resterna av en byggnad för en betongtrappa finns kvar vid sidan av grunden. Det är endast ett stenkast från grunden ner till fortet och det är inte avspärrat. Detta fort är ett av de större i Stockholmsområdet. Tidigare har jag i princip endast besökt bunkrar i Stockholm men detta är ett riktigt fort av modern typ och liknar Vabergets fästning som ligger utanför Karlsborg. Fast Vaberget är större.
Fortet har sprängts fram ur berget och bildar en ring runt ett berg (bunker) i mitten. Det är flera meter höga klippväggar från botten av fortet där vägen går fram. Alla gluggar och dörrar är igenommurade. Men ändå, vilket ställe! Det är inte jättemycket graffiti i fortet vilket nog kan förklaras av det lite isolerade läget. Jag ger upp alla försök att försöka klättra upp till taket på den stora mittenbunkern. Istället går jag tillbaka till ingången och tar mig upp i skogen så att jag kommer in på fortet uppe på sidan. Nu kan jag se rakt ner i den djupa vallen som omger bunkern. Jag ser en potentiell ingång uppe på mittbunkerns tak. Men den ingången skulle innebära att man bröt upp ett galler för att sedan fira sig ner i bunkern uppifrån. Way out of my league. Jag överraskar två stora kronhjortar i skogen men jag tänker inte ens försöka fota dem med min mobil.
När jag sitter och redigerar bilderna i hemmets lugna vrå slår det mig plötsligt att jag inte kände om någon dörr var öppen.
