Julen har varit mycket lugn och nedtonad och jag känner att jag behöver komma ut och röra på mig. Jag gillar att hitta nya platser att utforska och jag var helt nyligen i Stäket norr om Stockholm med dottern för en promenad och det såg ut som att det fanns mer att se i området runt Stäketbron.
Det finns en liten parkering precis där pendeltåget passerar helt nära Bonäsbadet. Jag ställer bilen där och går i riktning mot bron. Det finns en större lekplats och en småbåtshamn på platsen. Jag utforskar så mycket det går utan att för den skulle riskera att kliva in på privat mark.
Det börjar småregna och en polare ringer precis innan jag kommer upp på bron. Polaren ringer för att beklaga sorgen över en nyligen avliden familjemedlem. Jag tackar så mycket och ber att få ringa tillbaka när jag är hemma igen.
Jag går över bron och ser att man kan gå in i skogen till vänster om brons slut vid den norra sidan. En positiv överraskning väntar. Trots det blekgråa vädret lyser den gröna mossan på stenarna i skogen längs stigen och humöret lättar upp en smula. Där stigen slutar tar en väg vid som ligger i 90 graders vinkel i förhållande till stigen. En samling bock får bräker i en hage på andra sidan vägen. Jag går till vänster och följer vägen ner mot sundet rakt söderut.
Plötsligt ser jag en skylt som påvisar Biskoparnas Borg. Just det ja, det hade jag glömt, det ligger ju en gammal borg här. Eller rättare sagt, borgen är i princip helt borta och det som återstår är endast kullen den låg på.
Jag härjar runt ett tag på kullen och letar efter resterna av borgen. Det finns några stenhögar utspridda här och där men borgen är som sagt i princip helt borta. Det enda som återstår är högar med stenar på diverse platser och en sten/murbrukshög vid foten av kullen.