Ullabergs masugn Nyköping – juni 2019

Urban Exploration

Industrier

Jag är på väg till Nyköping men på vägen dit har jag tänkt besöka Förola gruvor. Jag har hittat in på den lilla grusväg som passerar gruvan. Plötsligt ser jag en informationsskylt inne i en skogsglänta. Kan det vara gruvan måne? Jag är inte riktigt på rätt plats och gruvan ligger på privat mark så det verkar inte stämma. Jag stannar bilen, går ut och läser på skylten. Jaha, Ullabergs masugn. Där ser man. Jag har fotat några masugnar redan så varför inte en till.

Det är högt gräs i backen ner till ugnen. Jag tvingas vända efter bara några meter. Jag har redan bränt mig två gånger på brännässlor. Tillbaka till bilen och hämta stövlarna. Det visar sig vara nästan lika krångligt att ta sig fram även med stövlar. Jag måste liksom vända ner gräset med foten först innan jag kan fortsätta framåt. Jag har kortbyxor på mig och nässlorna är betydligt högre än stövlarna. Jag är även lite orolig för ormar. Det är brant i backen och man ser inte var man sätter fötterna. Halvvägs ner i backen har ett träd trillat och tagit med sig elledningen ner. Jag balanserar ut på stocken och undviker ledningen. Till slut kommer jag upp på en liten kulle där resterna efter ugnen finns. Inte mycket återstår av ugnen. De ugnar jag sett hittills har varit betydligt mer kompletta.

Jag ser en mur längre bort men överger ganska snabbt tanken på att försöka ta mig dit. Det är för högt gräs, för snårigt, för blött och helt enkelt inte värt det. Istället går jag tillbaka upp till bilen och tar en annan väg in. Även här är det brant och snårigt. Jisses, att det ska vara så svårt att fota en masugn. Jag såg nyligen en liten film på Instagram med en Urban Explorer som tog sig fram genom en snårig skog. Jag känner verkligen igen mig. Är platsen övergiven är det ingen där som kan mota tillbaka skog och snår. Naturen tar över på överraskande kort tid. Efter en kisspaus fortsätter jag ner till gruvan.