Hårsbäcks tegelbruk - mars 2018
Urban Exploration
Industrier
Det är söndag och jag är på väg hem från landet. Solen har gassat i två dagar från en klarblå himmel. Halva gårdagen gick åt till att fota... Ingenting. Planen var att fota Järlåsa kyrkoruin. Men det visade sig att det inte fanns någon kyrkoruin. Jag åkte vidare på måfå utan att hitta en enda plats att fota. Lördagen avslutades med att köra förbi Hårsbäcks tegelbruk. Det finns en smal väg som passerar bruket men det finns ingenstans att parkera. Bruket ligger på privat mark och det är svårt att ta sig in obemärkt. Jag har varit här tidigare. Då klassade jag platsen som ett hopplöst fall. Om man ska tro det som skrivs om bruket på webben så är bruket under uppsikt av dem som bor i närheten. Jag pratade med en dam som har en loppis i närheten av bruket i somras och gubben som äger marken är lite av en surgubbe. De som bor i området har fiskerätt i ån som passerar under bruket. Men gubben som äger marken är tydligen av en annan åsikt och har försökt mota bort folk som försökt fiska kräftor. Jag är trött och orkar inte riktigt. Jag bestämmer mig för att återvända nästa dag.
Det har nu hunnit bli söndag och jag återvänder till bruket. Även idag saknas det en plats att ställa bilen på. Det var konstigt(ler). Till slut stannar jag helt sonika på den smala vägen. Jag ser nu att en annan bil faktiskt kan komma förbi. Jag drar in backspegeln på sidan som vätter mot vägen. Stativet åker fram. Jag är grymt stel i kroppen och det är halt på marken. Jag gick några kilometer dagen innan och det straffas jag för nu. Jag tar alla foton från vägen. Pallar helt enkelt inte med att lufsa fram i den djupa snön och behöva ta en konfrontation med någon sur markägare. Det passerar en bil när jag står där och fotar. Kanske är det någon som är utsänd för att kolla mig? Fast det är nog bara en slump. Jag vinkar glatt men vinken besvaras inte. Det var oväntat(ler igen). Den stora byggnaden som bestod av åtta våningar har trillat och ligger nu i en enda stor hög. Det går att se den snötäckta högen på en av mina foton. Jag undrar hur länge skorstenarna kommer att stå kvar. En av dem lutar betänkligt. Lutande tornet i pisa skulle bli grön av avund. Mina kort är inte mycket att hurra för. Ska jag återvända en sommarnatt när alla sover? Eller ska jag hyra en kanot och fota bruket från ån? Jag påminns om en annan plats. Den gången stoppades jag dels av en å, dels av lösa hundar. Jag tänker på Sösdala gamla Bränneri.
