Det är söndag och dottern har åkt till Åland med sin mamma. Jag har fällt träd på landet, installerat en ny vattenpump, klippt gräset och monterat ihop studsmattan. Kanske är det dags att göra något kul? Fast fälla träd är kul. Tro inte något annat. Jag har inte den minsta aning om vart jag vill åka, men jag vill i alla fall inte åka långt. Google maps den eviga räddaren i nöden får som vanligt rycka in. Jag hittar ingenting och är nära att ge upp men så ser jag plötsligt en notis om en bunker i Hansta-reservatet. Jo, men där har jag ju varit. Fast vänta lite, bunkern på Google maps ser inte ut som den jag besökt tidigare. Det visar sig vara en helt annan bunker. Det är väl inte helt orimligt att det finns flera bunkrar i Hansta som angränsar till Barkarby flygfält som är ett gammalt militärt område.
Vid alla de tillfällen då jag har besökt Hansta har jag parkerat vid Hägerstalunds värdhus. Så även denna gång. Det är varmt och solen gassar från en klarblå himmel. Det sitter rätt mycket folk och äter brunch när jag passerar Hägerstalunds värdhus. Jag passerar stallen och modellflygklubbens föreningshus. Snart tar jag av från huvudvägen och fortsätter in på en mindre gång/cykelväg. Jag noterar att jag i princip skulle ha kunnat köra bil hela vägen fram hit och sluppit att gå en bit men jag behöver motionen så ingen skada skedd.
Bunkern ligger uppe på en kulle i ett halvstort skogsparti. Jag har inga som helst problem att hitta dit genom skogen. Dörren in till bunkern är öppen och jag kan gå in. Jag saknar mitt stativ som på något sätt gått förlorat i flytten till en ny lägenhet för ett halvår sedan. Jag försöker ställa kameran på några stenar med resultatet att jag nästan tappar min nästan helt nya iPhone 12 i marken. Ta det lugnt nu!
När jag är klar fortsätter jag neråt kullen på andra sidan och kommer ut ur skogen vid en äng. Precis i skogskanten ligger ett litet skyttevärn. Härligt, fotobonus! Jag har en vag idé om att fortsätta till en liten sjö som heter Djupan som ligger i nästa större skogsparti rakt norrut. Det är varmt, jag har inget att dricka med mig och tar det sunda beslutet att inte gå till Djupan utan i stället att återvända till bilen. Detta visar sig vara ett mycket bra beslut för på vägen tillbaka upptäcker jag en huggormsunge som ligger och solar sig på vägen.
Wow, vilken liten orm! Den är endast ca 10–12 cm lång. Jag har endast 2x zoom i telefonkameran och tar det snabba beslutet att filma ormen i stället för att försöka fota den. Jisses vad ormen drar i väg. Den är nästan overkligt snabb. Jag följer efter den ända tills den försvinner in i det lite högre gräset där den inte längre syns.
Sådant här gör mig lycklig. Jag hade förväntat mig att snubbla över en orm inne i det höga gräset men att se en liggandes helt öppet ute på vägen det kunde jag inte drömma om. Dubbel fotobonus idag.