12:e Batteriet Vaxholmslinjen, Rindö – februari 2023
Urban Exploration
Bunkrar
Jag har åkt bilfärjan från Vaxholm till Rindö tidigt en söndagsmorgon. Jag anländer till färjan 06:50 och den avgår 07:00. Jag är den enda bilen som ska över till Rindö och jag hoppas verkligen att färjan går, kanske väntar den in fler bilar? Vi får se. Det gör den inte utan den går klockan sju som den ska. Min bil är den enda bilen ombord. Det går även på person för egen maskin så vi är två passagerare ombord. Jag kör iland på Rindö när det börjar ljusna. Färden över tar mindre än 10 minuter.
Den första bunkern ligger bara några stenkast ifrån färjeläget. Det finns flera ställen att parkera på och jag parkerar om efter att först ha ställt mig fel. Innan jag sätter i gång tar jag en kopp kaffe från en medhavd termos. Jag har inte hunnit dricka kaffe ännu och det är några minusgrader ute idag.
Bunkern ser helt annorlunda ut än vad jag förväntat mig. Det är mer som ett fort än en bunker. Det finns en gång utsprängd i berget som omsluter fortet. Det är minst 5 meter upp till bunkertaket där väggen är som högst. Det finns inga ingångar så det är till att försöka ta sig upp på taket som gäller, eller jag ska nog säga längst upp på berget för fortet är byggt direkt i berget. Jag går ett varv runt fortet och hittar en liten provisorisk mini-stege som är lutad mot bergssidan där den är som lägst. Längre upp på bergssidan är det snö och is. Det ser förrädiskt ut. Jag inser att jag behöver lägga till broddar till Urbex listan över bra saker att ha med på en utflykt. Jag börjar ta mig uppför berget och halvvägs uppe vet jag inte om jag ska fortsätta uppåt eller överge hela projektet. Det är halt och det lutar lite mer än vad jag känner mig trygg med. Jag tar några djupa andetag och fortsätter uppåt. Det går bra men jag bävar för att behöva ta mig ner igen.
Jag känner igen mig när jag kommer upp på fortets ovansida. Det är detta jag har sett när jag granskat platsen på Google. Jag missade dock att det var en 2-5 meter djup vallgrav runt stället!
Det är kallt och mina frusna fingrar fumlar med mobiltelefonens kamera. Jag har stativet med mig och bilderna blir bättre om man tar sig tiden att använda det. Rindö Redutt ligger alldeles i närheten och det är nästa ställe som jag har på listan.
Nu är det dags att ta sig ner igen. Jag hittar ingen bättre väg ner utan beslutar mig för att ta samma väg ner igen. Jag tar det ultralångsamt och tar hjälp av grenar i ett träd som står nedanför bergssidan. Den sista biten får jag hoppa men landar säkert på marken. Puh! Det finns de som tycker att detta är det som är det roliga med Urbant Utforskande. I beg to differ.
